Kyrkoval med glimten i ögat. Betydligt fler bryr sig om Svenska kyrkan än de som röstade i senaste kyrkovalet. En tredjedel av medlemmarna avstod för att de inte ansåg sig tillräckligt insatta i frågorna.
Foto: Lars Rindeskog

Men ibland är det nyttigt att stanna upp också inför det självklara. Det som vi så lätt ser förbi eftersom det finns där hela tiden.
Genom rader av till synes vardagliga händelser formas det som blir morgondagens Svenska kyrkan. För att vara konkret. I vår och i sommar har tusentals unga människor konfirmerats. För en del innebär det ett möte som för alltid förändrar deras liv. Utan att det behöver vara dramatiskt på ytan.
Någonstans sitter en femton-årig blivande biskop, utan att veta om det. Där finns också lärare, datatekniker, läkare och en som kommer att starta eget. Men de kommer också att ägna själ och hjärta åt att engagera sig i Svenska kyrkan. Men det vet de inte heller om. Ännu.

Samma sak gäller kyrkovalet den 20 september, om exakt en månad. Tiotusentals personer kommer att engagera sig, många kommer också att bli invalda. I de flesta fall utan stora rubriker och uppmärksamhet i tidningar och radio. Men deras arbete med små och stora beslut, budgetmanglingar och prioriteringar, kommer att påverka och förändra Svenska kyrkan. I första hand där de bor, men också i deras stift och på nationell nivå.

Därför spelar det roll vilka vi röstar på. Och att vi röstar.
De vi väljer kommer att forma kyrkan. Ibland genom beslut vars konsekvenser vi inte riktigt kan överblicka i dag.
Den debatten som förs om kyrkovalet tenderar ofta att handla just om valet. Hur bör det göras känt, hur många kommer att rösta, är formen för kyrkovalet bra eller dålig? Nog så viktiga frågor, men helt avgörande är vilka vi röstar in. Vad konkret vill de åstadkomma under de kommande fyra åren? Hur vill de prioritera? Var ska kyrkan kraftsamla?

Ställ frågor, ordna debatter och samtal. Prata om valet.
Förra gången avstod var tredje medlem från att rösta enbart därför att de ansåg sig för dåligt insatta. Det är ett underbetyg.
Det finns ingen ursäkt för att slösa bort det tillfälle som kyrkovalet innebär. Egentligen borde det vara en folkfest i kyrkan den 20 september för att vi får vara med och ta ansvar.
Kyrkovalet blir vad vi gör det till. Och framtiden formas här och nu.

Dag Tuvelius

Har du förslag och tips på vad du vill att Kyrkans Tidning ska skriva om inför kyrkovalet 2009? Skriv ett brev eller e-posta oss på redaktionen@kyrkanstidning.se