Varje gång jag kommer till en kyrkogård där det finns anslag som säger att hundar inte tas får med in på kyrkogården, då funderar jag verkligen över hur de som bestämmer detta tänker.
Jag motiverar detta med att för väldigt många människor över hela vårt land är hunden en del av familjen. En vän som man gärna vill ha med sig in till graven, någon som är med och deltar i sorgen. Det kan vara husse eller matte som ligger där. Varför ska inte denna trogna familjemedlem få vara med ? Hunden som sörjer förlusten av en älskad vän. Jag är helt klar över att hunden kan sörja, men det håller inte alla präster med om, hur de nu kan avgöra detta.
I hela mitt liv har jag mött människor där hunden betyder mer än en människa, är mer pålitlig och ärlig och kärleksfull. Under en del av mitt eget liv betydde hunden allt för mig. Och jag är helt övertygad om att hunden gör så i dag också.
I vårt land i dag finns det fler hundar än någonsin som är våra familjemedlemmar, som lever med oss och delar allt. De kan inte kyrkan stänga utanför helt känslokallt. Här måste vi ändra uppfattning och ta till oss vikten av att våra fyrbenta vänner betyder jättemycket för många många människor. Hur ska man få ändring på detta?
Nu måste vi som vill kalla oss kristna förstå att vi inte kan stänga kyrkogårdarna för hunden. Att ändra till koppeltvång gör det möjligt för människor att få ha hunden med in på människornas sista viloplats.
Olle Hammarberg
förtroendevald i Svenska kyrkan
LÄGG TILL NY KOMMENTAR