I ett inlägg i förra numret av Kyrkans Tidning, 42/2016, talar Bo Bergstrand om den centrala betydelsen av korset i vår tro och teologi utifrån skriften på August Strindbergs gravkors i Stockholm, ”Ave Crux spes unica” och utifrån det centrala i Luthers reformation.

Jag kan givetvis bara hålla med helt och fullt.

Men så kommer en märklig mening: ”att försoning är det vi fortfarande behöver och inte ekoteologi”.

Vem har påstått att ekoteologi står i motsats till korsets försoning? Försoningen gäller ju inte bara människan utan hela skapelsen; Guds och vår omsorg om både människor, djur och natur, eller hur? Hur skulle det till exempel annars bli med vår jordiska framtid?

Bäste Bo Bergstrand, läs till exempel påve Franciskus miljöencyklika Laudato si eller Per Larssons Skapelsens frälsning.

Carl-Henrik Henriz
präst och ekoteolog