Hur villiga kommer människor vara att dela med sig av sin begränsade ekonomi, när Utlandskyrkan är så rik att man kan satsa 40 miljoner på en utredning? frågar Stig Ekelund.
Det finns alltid människor som inte klarar jobbet till 100 procent. Också i utlandskyrkan. Så blir det säkert även efter den oerhört kostsamma 40 miljoners-”genomlysningen”.
Som SKUT präst med 8 år i Australien och 7 deltidsår i Grekland, Spanien och USA ( i Sverige har jag varit stiftsadjunkt, komminister och kyrkoherde i många år) ber jag att få kommentera bland annat de 40 miljonerna för ett utredningsarbete om Utlandskyrkan.
Mikael Körling gjorde för några år sen en bra utredning. Det vore intressant att veta hur mycket pengar den ”genomlysningen” kostade, säkert mycket litet i förhållande till de 40 miljonerna man nu talar om. Och dessutom lika bra eller bättre.
Det finns alltid människor, som bland annat av okunskap inte klarar jobbet till 100 procent. Också i utlandskyrkan. Så blir det säkert även efter den oerhört kostsamma 40 miljoners ”genomlysning”, som Kyrkans Tidning berättar om.
I Utlandsförsamlingarna finns det mängder människor av god vilja och kunskap. I Australien lurades en medarbetare att skriva på ett dyrt, bindande avtal med en servicefirma. Min kamp mot det stora bolaget resulterade bara i fler och fler räkningar. Ett par vänner till församlingen var jurister. Gratis tog de matchen med de giriga. Inga fler räkningar kom. Vännerna/juristerna sa: Får du juridiska problem, kom till oss. Vi fixar allt gratis åt dig!
Så gjorde också arkitekten, som ritade tillbygget till det stiliga Toorak House, som fick namnet ”Stigs veranda.” Ingen ersättning mer än tack och äran. Flera av de svenska bolagen i Australien öppnade börsen med glädje. Både tak och golv betalades.
Min fru och jag fortsätter åka till Puerto de la Cruz på semester. Vi tjänstgjorde i den vackra San Franciskokyrkan, som för övrigt SKUT- prästen Bengt Schantz var med och restaurerade. I prästgården, en skänkt bungalow, var alltid öppna dörrar. Fortfarande, efter alla åren sen SKUT lade ner den billigaste, men älskade kyrkan, säger skandinaverna i Puerto: Hur kunde de i Uppsala? Några tjänstemän kom från Sverige med budskapet: Det kvittar vad ni säger. Vi har beslutat lägga ner Puerto. Liksom andra små församlingar.
Den skänkta bungalowen sålde man enligt församlingsborna för underpris till en italienare. Svenska spekulanter hade ingen chans. Då sas det, att SKUT måste spara på grund av flera dyra avgångsvederlag. Man undrar hur man nu upplever de 40 miljonerna och agerandet från Uppsala? Ordet ”svek” räcker dåligt för att tyda de känslor entusiastiska och vilsna skandinaver gång på gång fortfarande uttalar. Och herr Nilssons eller fru Palsons frivilliga arbete och offer runt klotet på ett antal dollar - hur villiga kommer de vara att dela med sig av sin begränsade ekonomi, när Utlandskyrkan är så rik, att man kan satsa 40 miljoner på en utredning? Troligen meningslös dessutom. Det finns ju expertis på plats som vet.
En präst i Sverige måste ha gått igenom en utbildning för att söka en tjänst som chef. Det kravet verkar man inte ha i Uppsala. Olämpliga chefer kan därför ställa till förfärlig skada. Oegentligheter på några tusenlappar är inte det värsta. Det finns exempel på hur en erfaren kyrkoherde i en utlandsförsamling bara på grund av rykten blev tillintetgjord av utlandschefen vid en öppen samling för utlandsarbetare. Den avrättningen skapade sår, som vägrar att läka.
Folk med insikt har slutat ge kollekt till Utlandskyrkan. Eller helt enkelt lämnat Svenska kyrkan.
Mycket viktigt är också att de som anställs har förankring i Svenska kyrkans tro och liv.
LÄGG TILL NY KOMMENTAR