Kritik av omskärelse levande inom judendomen

Det feministiska perpektivet har saknats helt i den svenska debatten om omskärelse. Ändå pågår en levande debatt inom judisk feministisk tradition, skriver Annika Borg och Johanna Andersson, präster i Svenska kyrkan.

 I debatten om omskärelse av pojkar har ett förbud mot denna praxis framställts som liktydigt med ett utplånande av judendom och islam i Sverige. Vuxnas behov av religiösa identitetsmarkörer har ställts mot barnets rätt till kroppslig integritet. Icke judiska och icke muslimska debattörers legitimitet och avsikter har ifrågasatts. Detta är en fråga som ska lösas inom de aktuella religionerna, inte något som utomstående debattörer ska blanda sig i, har några menat. Ateister ska överhuvudtaget inte ha någon uppfattning.

Hittills har ett feministiskt perspektiv helt saknats.

Vi vill därför lyfta fram en del av den kritik mot omskärelse som finns inom en judisk feministisk tradition. Vi berör inte muslimsk omskärelsekritik, även om denna finns, eftersom det i den svenska debatten i första hand är den judiska identiteten som varit i fokus. Vi efterlyser dock muslimska röster i diskussionen.

Den som googlar på orden jewish critic circumcision får nästan 20 miljoner träffar. Frågan är i högsta grad levande och den judiska feministiska kritiken är en viktig del i debatten. Den stereotypa synen på judisk tradition och anklagelserna om antisemitism, som utmärkt den svenska omskärelsedebatten, präglar inte frågan i ett internationellt perspektiv.

Judisk feministisk kritik mot omskärelse av pojkar omfattar en rad problemställningar som rör kön och makt. Vi tar här fasta på två:

Den första handlar om att denna praxis utesluter flickor och enbart ser män och pojkar som religionsbärare.

Den andra lyfter fram ett moders/föräldraperspektiv på dilemmat att tillfoga skada på ett barn och utsätta barnet för fara och smärta.

Ingen av dessa invändningar har tillmätts någon betydelse hos dem i debatten som kritiserar varje tanke på ett förbud av omskärelse på pojkar i Sverige. Tvärtom har ingreppet trivialiserats och reducerats till att handla om en ”skinnbit”. Det finns många berättelser från judiska mödrar och fäder som beskriver att de upplevt ingreppet på det egna barnet som traumatiserande både för barnet och för dem själva.

”Circumcision is at the heart of gender imbalance in Judaism” (Omskärelse finns i centrum av obalansen mellan könen inom judendomen(vår översättning)) skriver exempelvis Miriam Pollack, som länge engagerat sig mot omskärelse.

Hon resonerar kring att riten är nödvändig för pojkar men inte flickor. Flickor ses således inte som identitetsbärare. Flickor ingår inte i det fallocentriska religiösa förbundet. Liknande tankegångar har förts fram av feministteologen Judith Plaskow, som menar att omskärelse bygger på patriarkala föreställningar som utesluter kvinnor.

Antropologen Leonard Glick skriver om hur kön påverkar synen på blod. Kvinnligt blod orenar, medan manligt blod är ett offer som renar. Genom omskärelsen renas pojken från orenheten det innebär att vara född av en kvinna. Omskärelsens blod är ett offer som för pojken från modern in i ett manligt förbund och som i symbolisk mening skiljer män från kvinnor.

Mot invändningen att omskärelsen är nödvändig för den judiska identiteten poängteras att en judisk pojke är judisk om han fötts av en judisk mor, vare sig han är omskuren eller inte.

Omskärelsen som nödvändig för religiös identitet är alltså en omdiskuterad fråga.

Inom den feministiska debatten kritiseras också försöken att göra det hela till en fråga om hygien och hälsa. Judisk omskärelse har ingenting med hälsoaspekter att göra, de argumenten är helt sekundära och sent tillkomna, påpekar man.

Den andra kritiska punkten handlar om att lämna ifrån sig en mycket liten pojkbaby för att utsätta honom för smärta och fara. Judiska feminister vittnar om mödrars kluvna känsla inför att låta genomföra ingreppet på ett litet barn.

Pollack skriver: “Circumcision is the weapon that not only destroys a boy's foreskin but also deftly excises maternal authority over the ultimate well-being of her child. For if a woman is forbidden to feel entitled to her instinctive need to protect her newborn child, what feelings of her own can she ever trust?” (Omskärelsen är vapnet som inte bara förstör pojkens förhud utan också effektivt bryter ner mammans makt över sitt barns välbefinnande. Om en kvinna inte får lov att känna sitt instinktiva behov av att skydda sitt nyfödda barn, vilka av sina egna känslor kan hon då någonsin lita på? (vår översättning)). Vidare kallas omskärelsen för en regelrätt kastrering av modern, för att den skadar barnets tillit till henne och hennes egen tillit till sin egen förmåga att värna sitt barns trygghet.

Moderskap är en laddad fråga i svensk feministisk debatt. Men judiska feminister för resonemang kring vad som händer när en nybliven mor lämnar ifrån sig sitt barn till en man som hon vet kommer utsätta barnet för smärta. ”Skinnbiten” är trots allt känslig och oersättlig vävnad, full av nerver. Judiska feminister anmärker att om det vore smärtfritt och enkelt kunde den ju utföras på vuxna männen. Argumenten för omskärelse är att det är lika bra att ha det gjort, att det är lättare på ett litet barn som inte förmår bjuda motstånd.

I bakgrunden ligger berättelsen om hur Abraham tar Isak, underminerar Saras roll och ansvar som mor och binder barnet för att döda det. Fadern som tar barnet från modern. En Gud som kräver att fadern ska ta barnet från modern och döda det och fadern som lyder. I en judisk feministisk kontext finns också detta våldsamma motiv bakom omskärelsen.

Ett ökande antal judar väljer att inte omskära sina söner. Det finns en levande och kritisk debatt kring omskärelsen praxis och betydelse inom judendomen. Judiska feminister framhåller att judendomen överlevt tempelförstörelser och offerkultens försvinnande och framför allt: det är moderskapet som avgör identiteten, inte omskärelsen.

Att inget av dessa perspektiv förts fram i den svenska debatten förvånar.

I den svenska debatten väcker således omskärelsens könsexkluderande praxis inte någon som helst feministisk reaktion. Det är motsägelsefullt, då exempelvis kritiken från kristna feministteologer är hård mot dem som inte tycker att kvinnor kan vara identitetsbärare i form av präster. Är man könsblind vad gäller andra religioner?

Svenska kyrkan, som vill vara föregångare när det gäller jämställdhet, borde föra dialog med de judiska och muslimska grupper som kritiserar och försöker bryta med omskärelsens  könssegregerande praxis.

Exkluderandet av kvinnor som religiösa identitetsbärare och religiösa praktiker som tillfogar barn smärta måste kunna diskuteras utan att vi misstänkliggör varandras avsikter.
 

Johanna Andersson, präst i Svenska kyrkan

Annika Borg, Teol dr, präst i Svenska kyrkan

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
46 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
en anonym en
En välgrundad kritik, som ni framför här, kan ju även väcka skam-och skuldkänslor hos dem som har hållit på med omskärelse. Hur ska man hantera dem på bästa sätt? Kanske vågar omskärelseförespråkarna inte inse det meningslösa och rentav hemska i detta just på grund av skuld och skam. De får då bara vatten på sin kvarn av att man går för hårt åt dem.
Benjamin
Om ett antal judar väljer bort omskärelse, är det deras fria val som föräldrar att göra detta. Judisk identitet och judiska ritualer definieras av judar och vi har fört en 3000-årig diskussion om vad det innebär att vara jude - det är inget fastställt och oföränderligt. Skulle det vara så att omskärelsen dör ut som sed inom judendomen, då får den göra det, men ett förbud i svensk lagstiftning är helt fel väg att gå. Frågan ska inte heller drivas av kristna präster. Kristendomens representanter har historiskt sett ofta försökt "rädda" oss judar från vår barbariska tradition och fast ni säger att ett förbud mot omskärelse inte har något med judisk identitet att göra, är det inte något som ni kan eller borde få avgöra. Jag kan säga följande: på grund av denna debatt har medvetenheten hos många judar ökat och de som jag talat med har beslutat sig att manifestera sitt stöd för omskärelsen som en del av den judiska traditionen. Ni stärker stödet för omskärelse inom judendomen, inte tvärtom. Fortsätt med er verksamhet om ni så vill, men utomstående försök att påverka judendomen är inte något som uppfattas som positivt av de flesta judar.
Petrus Hägglund
Judendomen är mångfasseteterad, det är sant. Att det pågår en inomjudisk diskussion om i stort sett allting är också sant. Men på vilket sätt ger det er rätt att komma utifrån och till er hjälp ta statsmakten för att försöka påverka en fråga i riktning mot vad som för dagen är politiskt korrekt. Man borde kunna förvänta sig större ödmjukhet av kyrkans tjänare-
Schalom Haddad
Jude är inte bara den som är född av judisk mor. Den som konverterar till judendom är jude. För en man som vill konvertera till traditionell judendom krävs bla. att han låter sig omskäras. Ve om judar omskär även kvinnor (har aldrig funnits, aldrig hänt hos några judar någonstans) för att det är barbarisk könsstympning osv. Ve om judar INTE omskär även flickor för då är det bara männen som är de riktiga bärare av religionen osv..
Michael
bäste Johanna & Annika, Om man googlar "humans eat humans" får man över 1.7 miljarder träffar. Dock har det inget med ämnets relevans att göra. När ni satte er ner för att finna stöd för era antaganden av hur kvinnor av en annan religion och kultur känner missade ni lite på er sökning. Vad ni googlade var tre fria ord och indikerar inte ämnets relevans. Håller även med Benjamin om att det är knappast lämpligt av präster att driva denna fråga. Inte skulle ni uppskatta om en jude, muslim, eller buddist definierade eran religion åt er?
Shlomi
Gnäll gnäll gnäll, har ni inget bättre att göra i Svenska kyrkan? Man kan operera på en ny förhuden igen om man nu vantrivs så fruktansvärt mycket med att vara omskuren.. problemet löst, någonsin hört talas om någon som gjort det? Kan inte ni på Svenska kyrkan starta en fond för alla oss stackars omskurna judar som gärna vill ha en förhud? Tror det hade ringlat en lång kö för att få pengar till en sådan operation...
josef
Varför skulle fadern känna en mindre rädsla en modern inför att låta sin son omskäras?Ddet handlar inte om att modern gör avkall på sin vilja att skydda barnet inför patriarkatets makt, utan om föräldrarnas önskan att koppla sonen med en tretusenårig tradition. Jag föddes till en judisk mor och icke-judisk far, och det var min mor som tog initiativ till min b'rit mila, inte min far. Feminsimen här används som ett rött skynke, för att leda bort uppmärksamheten från att prästenra helt enkelt tycker att omskärelse är obehagligt och våldsamt. Säg det istället, så vi kan ha en ärlig debatt. Omskärelsen är en av de sista traditionerna som judar ger upp. Att omskära sin son är att ta ställning för sitt barn, att införliva denna i det judiska folket på samma sätt som Abraham och Sara gjorde med Isak och Isak och Rebecka gjorde med Jakob, och så vidare ned i generationerna. Det är ett verktyg för minne och identitet och det faktum att judiska kvinnor inte har tillgång till denna ritual är problematiskt, men det löses genom att ge judiska kvinnor full tillgång till alla de andra identitetsbärande ritualer som judendomen utvecklat, inte att förbjuda dem att omskära sina söner.
josef
Vidare så är debattörerna vårdslösa i sin framställning av den bibliska berättelsen om Isaks omskärelse. Isak omskärs i 1 mos 21:4, när han är åtta dagar gammal. Denna händelse är helt fristående från berättelsen om Isaks bindning som sker i 22:a kapitlet, långt senare i Isaks liv. Om prästerna vill dra paralleller mellan berättelserna får de göra ett bättre och framförallt ärligare jobb - man hade förväntat sig mer av en teologie dr.
Dogh
Och så förflyttade vi den svenska feminismen ca 45 åt bakåt till läget då alla män bara var brutala och oförstående och mödrarna ansvarade för barnen och var de enda som förstod sig på deras ve och väl. Den kvinna, judisk eller icke-judisk, som inte kan forma sig att separera sig kanslomassigt fran sitt barn mer an att hon ser faderns omsorg for det gemensamma barnet som ett forsok till att undervardera hennes moderskap och ta det ifran henne, bor nog tanka sig for. Barn skall man inte satta till varlden utifran ett psykologiskt havdelsebehov. Barn har man gemensamt, sa vad judiska feminister tycker i sak, har inte mer baring i fragan an det har i forhallande till diskussionen dessa kvinnor har med barnens pappor. Dessutom. om nu kritiken mot circumcision ar sa omfattande inom judendomen, varfor har man inte kommit "langre" an man gjort? Eller ar det sa att kritiken visst finns, eftersom alla kirurgiska ingrepp ar farliga, men anda ar valdigt liten i %?
La Ha
Detta var roligt att läsa. Ett vittert och spännande inlägg, om än med många lugubra psykologiseringar av religiös kultur. Men säg: Varför har den judiska feminismens tankar om omskärelse så stor vikt i denna fråga för två kristet prästvigda kvinnor? Varför finns det inte ett gäng judiska kvinnor fram dessa tankar på DN-debatt om det nu är en så stor rörelse utan två kvinnor ur svenska kyrkans prästerskap? Tillsammans med de andra inläggen här i KT och i all annan media under hösten, så skall man tydligen dra den slutsatsen att ateister och kristna nu bör förena sig i synen på att alla judiska män bara är ociviliserade, en syn som enl. debattörerna också lyckligtvis delas av judiska feminister. Men hur många skadade pojkar per 1000 rör det sig om? Hur stor är denna proteströrelse i siffror? Är det samma siffror för de judiska feministerna som för de judiska medicinarna. Att föra denna debatt utan reda tal blir svårt. Google-siffran säger absolut inget, speciellt som orden är ställda utan logisk kontakt. Slår man däremot på "Jewish circumcision critiscism" istället för "Jewish critic circumcision" får man "bara" 4 milj.
8

Lediga jobb

LEDIGA JOBB

Stockholms stift
Göteborgs stift
Strängnäs stift
Stockholm
Härnösands stift