Sittande i sina egna borgar spanar han från fästningens krön och underkänner oss andra. Efter att ha läst kyrkans historia vet jag att den ideala kyrkan aldrig har funnits. Framlyftandet av tänkta ideal ger oss felaktiga förutsättningar och ger bränsle till negativa tankespiraler. De behöver inte kyrkan.

Jag gläds över en kyrka med många initiativ. Inte så att jag själv gillar så många av dom, men jag tycker om grundhållningen. Den visar att vi rör oss från maktens och tankeförtryckets kyrka.
Låt oss inte tala om ”ett teologiskt fritt fall” utan istället växa i tillit till att Gud uppehåller sin kyrka. Praktisk teologi skapas underifrån. Vi går inte mot ökat förfall. Låt oss tro gott om varandras initiativ och respektera enskilda människors faktiska upplevelser. Vi är syskon som skall dela evigheten ihop. Vi följer hoppets Herre, inte missmodets.

Vi tror på en Gud som överraskar oss och vars glädjebud är större än det vi själva ännu insett. Den hållningen ska få prägla hur vi ser på verkligheten. Låt oss möta det vi inte förstår eller håller med om med intresse och nyfikenhet. Kämpar vi emot kan det visa sig att vi kämpar mot Gud själv. Allt mänskligt är tillfälligt, även kyrkans rådande teologi och struktur.
Bo, lämna klagans väg och led oss med uppmuntran mot tillit. Låt oss inspireras av Sv. Psalm 417: ”Vi av din sanning griper blott en flik, ditt väsens fullhet än är outsagd”.


Björn Helgesson
Präst i Olaus Petri församling i Örebro