Låt inte moralismen vinna över vår kyrka och våra hjärtan

På vilken grund är vi kristna egentligen? Det är en fråga som diskuterats i dold form i Kyrkans Tidnings nyheter på sista tiden. Och väl är väl det, då det är vår tids största teologiska fråga. På vilken grund är jag kristen? Och vidare, på vilken grund är vi kyrka?

Det är många som menar att vara kristen handlar kanske inte om att tro på Kristus, utan först och främst om att göra det goda. Det var fariséernas grund, de medeltida påvarnas grund och det är tydligen den grund som många aktiva i Svenska kyrkan står på. Som en ledamot i kyrkostyrelsen uttryckte det i en intervju i Kyrkans Tidning nyligen så “är det handling som räknas. Att man följer det kristna kärleksbudskapet”.

Men vilken grund är egentligen gärningslära att basera sin kristenhet på?  Det frågade också den unge munken Martin Luther, och det resulterade i en häftig uppgörelse med sin tids moralism: att vara kristen var detsamma som att vara en god samhällsmedborgare. Men “om du lade synder på minnet, Herre, vem kunde då bestå?” (Psaltaren 130:3).

Luther och hans efterföljare menade att även om vi bör vara goda samhällsmedborgare så kan etik och moral aldrig någonsin var grunden för vår egen kristendom eller vår kyrkas tro. Våra brister är för stora, och våra ideal är alldeles för ouppnåeliga. Moralismen, gärningsläran, blir bara en alldeles för stor tyngd och en övermäktig börda för alldeles för små och trötta axlar. Ett verktyg för att exkludera syndare och håsa upp de självrättfärdiga.

Istället måste grunden vara Guds barmhärtighet i Kristus och att vi hör honom till genom tron på den barmhärtigheten. Det är den grunden som Guds ord visar oss, och som vår evangeliska identitet har sitt centrum i: “Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig” (Efesierbrevet 2:8-9). I gärningsläran finns inte Kristus. Där finns ingen nåd, ingen förlåtelse och därför inget liv och ingen salighet heller.

Kära kristna, låt inte moralismen vinna! Inte över vår kyrka. Inte över våra hjärtan.