Vårens diskussion om diakonernas ställning och karriärmöjligheter i den kyrkliga hierarkin aktualiserar frågan om varför kyrkans diakoner och präster har så olika lönenivåer.
I en marknadsekonomi är det sannolikt nödvändigt att lönerna är olika. Varför Svenska kyrkan ska anpassa sig till marknadsekonomin är dock höljt i dunkel. Kyrkan borde rimligen i något avseende våga stå för en annan ordning än den gängse. Särskilt som det inte finns några principiella eller teologiska skäl som motiverar att biskopen har mer betalt än kyrkoherden, som har mer betalt än komministern, som har mer
betalt än diakonen.
Det enda skäl som skulle kunna motivera olika löner är studietidens längd och därmed storleken på studieskulderna. Men utgångspunkten borde onekligen vara att alla vigda medarbetare som tjänar Kristus i vår kyrka skall ha samma lön. Men tjänandet är en bristvara. Och var finns vår tids Franciskus bland alla välbeställda biskopar?
Nu invänder någon att man inte skall kasta sten om man sitter i glashus. Och visst sitter jag och många med mig i glashus. I vår församling har vi åtminstone enats om att sänka våra arvoden till en nivå som är närmast symbolisk och det är dessutom endast ett fåtal som är berättigade till arvoden. Det hindrar inte att jag och många med mig på det personliga planet kan sitta i glashus. Vi lever inte alltid som vi lär.
Men för kyrkans trovärdighet borde man kunna begära att kyrkans ledning tar initiativet till en förändring som innebär att alla vigda tjänare får samma grundlön. Det skulle sannolikt innebära att alla får runt 35 000 kronor per månad. Jämfört med lärare eller sjuksköterskor är det ingen dålig lön. Sannolikt skulle någon facklig organisation protestera, men det borde rimligen vara ovidkommande. För tydlighetens skull vill jag påpeka att mitt förslag inte grundas på några politiska preferenser åt vare sig det ena eller det andra hållet. Det är snarare teologiskt motiverat utifrån förhoppningen att vi vågar söka oss tillbaka till våra rötter.
Självfallet kan man inte ändra nuvarande löner mot någons vilja. En ändrad lönesättning är något som måste ske i samband med framtida anställningar. Våra biskopar skulle dock kunna påskynda processen genom att komma överens om att sänka sina löner till en framräknad framtida enhetlig lönesättning. Jag uppmanar ärkebiskopen att av omsorg om vår kyrka ta initiativet till ett sådant gemensamt steg från alla biskopar.
Sören Larsson
ordförande i kyrkorådet
i Rönö församling, Strängnäs stift
betalt än diakonen.
Det enda skäl som skulle kunna motivera olika löner är studietidens längd och därmed storleken på studieskulderna. Men utgångspunkten borde onekligen vara att alla vigda medarbetare som tjänar Kristus i vår kyrka skall ha samma lön. Men tjänandet är en bristvara. Och var finns vår tids Franciskus bland alla välbeställda biskopar?
Nu invänder någon att man inte skall kasta sten om man sitter i glashus. Och visst sitter jag och många med mig i glashus. I vår församling har vi åtminstone enats om att sänka våra arvoden till en nivå som är närmast symbolisk och det är dessutom endast ett fåtal som är berättigade till arvoden. Det hindrar inte att jag och många med mig på det personliga planet kan sitta i glashus. Vi lever inte alltid som vi lär.
Men för kyrkans trovärdighet borde man kunna begära att kyrkans ledning tar initiativet till en förändring som innebär att alla vigda tjänare får samma grundlön. Det skulle sannolikt innebära att alla får runt 35 000 kronor per månad. Jämfört med lärare eller sjuksköterskor är det ingen dålig lön. Sannolikt skulle någon facklig organisation protestera, men det borde rimligen vara ovidkommande. För tydlighetens skull vill jag påpeka att mitt förslag inte grundas på några politiska preferenser åt vare sig det ena eller det andra hållet. Det är snarare teologiskt motiverat utifrån förhoppningen att vi vågar söka oss tillbaka till våra rötter.
Självfallet kan man inte ändra nuvarande löner mot någons vilja. En ändrad lönesättning är något som måste ske i samband med framtida anställningar. Våra biskopar skulle dock kunna påskynda processen genom att komma överens om att sänka sina löner till en framräknad framtida enhetlig lönesättning. Jag uppmanar ärkebiskopen att av omsorg om vår kyrka ta initiativet till ett sådant gemensamt steg från alla biskopar.
Sören Larsson
ordförande i kyrkorådet
i Rönö församling, Strängnäs stift
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR