Dopet är förstås en glädjegudstjänst, också när det genomförs under svåra omständigheter. Men svärtan finns i hög grad där – även när allt på ytan är glädje och frid. Det som sker i dopet ska hålla också om barnet dör, också om den unga människan blir sjuk, genom ett helt liv, hur det nu än kommer att se ut.

Bildmaterialet i Leva i dopet har valts för att illustrera just detta: att dopet handlar både om barn och vuxna, både om något som sker en gång och något som gäller hela livet. Ingen bildredigering har gjorts för att tillrättalägga eller försköna det som biskoparna skriver i texten.

Att våga lyfta fram det svåra, det som korset handlar om, och visa att glädjen över dopet och uppståndelsen är stark nog att hålla även inför det – det behöver kanske en större bredd även i illustrationerna. Det är en lärdom för nästa biskopsbrev, som nog fortsätter den ”nya traditionen” med bilder.