Då –  i dessa tider  slår minsann Västerås stift på stort och satsar på en exklusiv tidskrift som slår det mesta utseendemässigt! Tjockt fint papper och högglansiga foton av högsta kvalitet, mer påkostat än internationella magasin som The Economist och American Express magasin för höginkomsttagare!

Men tidskriften är inte för vanliga kyrkobesökare eller körsångare utan endast för en utvald grupp ”som arbetar / är förtroendevald i Västerås stift”, som inte ens hämtar den i kyrkan, nej, gratis får man den utskickad med post. Ändå finns magasinet som internetupplaga på webben eftersom en hel press- och mediaavdelning på stiftskan­sliet i Västerås (!) arbetar med it-utveckling, se www.svenskakyrkan.se/vasterasstift.

Hur kan man motivera detta? Obegripligt. Uppenbarligen skaver samvetet något eftersom man till och med i tidningen framhåller att magasinet produceras på stiftskansliet och därför blir kostnaderna ”endast 60 kr/år och person”: ”Det känns väl värt pengarna”, skriver redaktionen. Visst, men det tycker nog inte övriga medlemmar i Svenska kyrkan. Kontakt och gemenskap kan skapas – dessa pengar och kyrkoavgifterna måste kunna användas till mycket angelägnare ändamål.Satsa i stället konkret på församlingsarbetet här och i utlandet – inte på kolorerade magasin med aldrig så intressanta artiklar och Knep & Knåp-korsord. Dra ner på de onödiga stiftskostnaderna och låt församlingarna ute i stiftet i stället leva!  Det är en överlevnadsfråga!
Ska kyrkans sparbeting bara drabba ”dom där nere”?