Replik från Antje Jackelén

För att säga det från början: jag bekänner gärna min tro med den apostoliska och den nicenska trosbekännelsens ord. Men som teolog och biskop är det min uppgift att ta människors frågor på allvar. Det innebär för mig att ta fram så mycket som möjligt ur den skatt av teologisk kunskap som finns tillgänglig i den kristna traditionen.

Just nu väcker frågor om Jesus mycket engagemang. Det är glädjande. Men glödande engagemang gör det också lätt att missförstå och felaktigt tillskriva varandra vissa uppfattningar.

Därför här några korta tankar om jungfrufödelsen. Att Jesus föddes av en jungfru nämns två gånger i Nya testamentet (Matteus 1:18-25; Lukas 1:34-35). Övriga skrifter i Nya Testamentet verkar inte känna till att Jesus föddes av en jungfru. Det finns till och med traditioner som tycks motsäga jungfrufödelsen. Johannesevangeliet talar till exempel flera gånger uttryckligen om Jesus som Josefs son (Johannes 1:45; 6:42).

Varför är det då ändå viktigt för oss att bekänna "född av jungfrun Maria" i den apostoliska trosbekännelsen?

Ett svar finns i jämförelsen med andra berättelser om födelsen av gudasöner i den förkristna antiken. Även där förekommer jungfrufödelse. Vi kallar det ibland "mytologiskt språk", vilket på intet sätt är detsamma som osant, lögnaktigt språk. Snarare är det ett språk som vi behöver ta till för att uttrycka det egentligen osägbara, det som spränger språkets gränser och verklighetens kategorier.

De antika berättelserna om jungfrufödelse hade till syfte att säga: här föds det någon som upphöjs till en sådan gudomlighet att det är helt irrelevant att han är människa. I Bibeln är poängen dock tvärtom: Gud som är den högste tar plats i en jordisk kvinnas livmoder. Gud kommer människan närmare än hon kan komma sig själv nära. På det sättet uttrycks den unika enheten av gud och människa i personen Jesus Kristus, det som teologerna senare skulle beskriva med orden "sann Gud och sann människa". Detta är såmycket mer än en fråga om biologi!

Det är alltså inte jungfrufödelsen som låter oss förstå att Jesus Kristus är den andra personen i Treenigheten. Den teologiska pedagogiken är den omvända: erfarenheten av Jesus Kristus som den Uppståndne ger mening åt tron på jungfrufödelsen.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.
Fredrik Norberg
I denna ordrika replik säger egentligen Antje Jackelén vad hon har sagt hela tiden: jungfrufödseln behöver inte vara sann. Hon menar att Guds andra person mycket väl kan födas av två mänskliga föräldrar, och ändå vara Gud. De flesta av oss anser nog att Gud mycket väl kan ha valt att göra på det viset, men det är inte vad den kristna tron har lärt oss. Hittills har vi fått lära oss att två människor inte föder gudar, men Gud+människa gör det. Vad får Jackeléns svar för konsekvenser på synen på Maria och Josef: ljuger de? Hade de haft sex trots att de förnekade det? Att de till och med förnekar det inför en ärkeängel - det måste sägas vara rätt vågat! Antjes ordrika replik med samma budskap som vi redan hört i en kort mening i en intervju tycks mest bero på att ärkebiskopskandidaten börjar vara rädd att ärkebiskopsstolen glider henne ur fingrarna.
Detta kan inte vara sant
Jag älskar min svenska kyrka, men det gör så ont att en ledare för kyrkan kan uttala sig så vagt som Antje gör. Antje framstår i alla hennes uttalanden och inlägg som manipulativ och (ursäkta uttrycket) kändis-kåt. Hur svårt kan det vara att tala klarspråk? Snälla Antje och dina liberalkompisar i sällskapet för inbördes beundran, ta ert pickpack och starta en egen förening. Jag säger som en kär gammal disneykaraktär: http://www.youtube.com/watch?v=h5ljJhQJhII&noredirect=1
Jacob S
Frågorna Antjes ordrika svar väcker är fundamentala: vad är kristen tro? Vad är evangeliet? Om inte Jesus är född av en jungfru, hade han arvsynd då eller med modernt språk: hade han samma brustenhet i sig som gjorde att även han inte gjorde allt rätt? Eller finns inte arvsynd (alternativt en brustenhet/benägenhet att göra fel/synda som ofrånkomligen leder till att man någon gång gör fel)? I vilken bemärkelse är Jesus då Guds Son mer än oss andra människor? Kan Jesus vara både Gud och människa på samma gång om han inte var jungfrufödd? Och om han är en vanlig människa född med samma villkor som oss andra, kan han verkligen försona världens synd då? Vad blir det för ett offer om han inte lider för våra synder utan för sina egna? Behöver vi då frälsa oss själva, alla världsreligioner är ju överens om att vi har någon form av skuld eller i vilket fall beroendeförhållande till Gud/gudar som vi behöver blidka, vad behövs då för frälsningen? Finns förlåtelse? Är detta bara gammalt dammigt dravel från en förgången tid? Tror vi att himmelen också är en inomjordisk historia? Varför går vi då i kyrkan? Vilket hopp kan kyrkan då ge? Vad är evangelium? Ja, ni fattar...
En anonym en
"De flesta av oss anser nog att Gud mycket väl kan ha valt att göra på det viset, men det är inte vad den kristna tron har lärt oss." Ska man då i första hand vara trogen mot den kristna tron eller mot Gud? Om man är biskop i Svenska Kyrkan så är det naturligtvis Kyrkan som går före. Det som står i Bibeln behöver inte vara sant. Jag tror inte att allt i Bibeln är sant. Det är mycket som jag har gjort upp med där. Men Jesus har jag kvar och jag har inga problem med att säga att En Kurs i Mirakler ger sannare bild av Gud än Bibeln. Och ni kristna, prioritera Jesus framför allt annat. Ni är känner er väl inte egentligen kallade till att sortera diverse profeter i offentligheten utan snarare till marknadsföra er egen Frälsare. Eller?
Vän av pingsten
Antje bekänner sig alltså sin tro i enlighet med den apostoliska bekännelsen, jungfrufödelse och allt. Men det är alltså inte nödvändigtvis en tro på något verkligt, den biologiska faktiska jungfrufödelsen utan mer än tro att Lukas använde sig av ett visst språkbruk i syfte att markera Jesu gudomlighet. Det första man frågar sig är hur ska man evangelisera kring det där? Och sen, finns det ytterligare finstilta förbehåll i trosbekännelsen som vi bör känna till?
Nikodemus Sanningsägaren
Många ord som dock inte säger ett dugg mer än vad som sagts tidigare. Oron stiger...
Margareta P å Österlen
@en anonym en: "En kurs i mirakler" är en bok alla skall undvika, eftersom boken är ondska rakt igenom och ägnar sig åt hjärntvätt för onda och manipulativa syftens skull. SE UPP!!! Tänk efter själva: När manar Jesus Kristus sina efterföljare att gå en kurs i mirakler???!!! I Jesu Kristi förkunnelse i evangelium, i Guds Ord, finns sanning och nåd och räddning. Det är i Guds Ord vi skall söka och det är till Gud Fader vi vänder oss i bön i det namn Jesus Kristus givit oss från Fadern själv! Margareta Persson, Mjölkens Mekka å Österlen
En anonym en
Läser Jacob S:s frågor ovan. Kristendomen är verkligen som ett korthus som faller ihop om man tar bort bort fel kort eller för många kort.
Margareta P å Österlen
Nej, Antje Jackelén, Gud Fader tar inte plats i en jordisk kvinnas livmoder bokstavligen. Han sänder sin son, Jesus Kristus. Gud Fader kommer människan nära såsom Jesus Kristus säger i Johannesevangeliet: i våra hjärtan, när vi öppnar våra hjärtan i tro och sanning genom att följa Jesu Kristi maning: att fråga, att söka, att bulta och att be. Det som krävs är ett uppriktigt hjärta som söker av kärlek - inte för egen vinning, utan i sanning. Margareta Persson å Österlen
Pelle Wågenberg
Hej - säger inte Maria: "Hur ska jag som inte känt någon man...osv."?