Kampen att freda teologiska syftet med STI förlorades

Biörn Fjärstedt biskop emeritus

Svenska kyrkan gjorde sig av med en välplacerad verkstad att arbeta med det antijudiska drag som faktiskt präglar svenskkyrkligt teologiskt tänkande, skriver biskop emeritus Biörn Fjärstedt som ger en bakgrund till Svenska teologiska institutet i Jerusalem.

När Svenska kyrkans mission fyllde 100 år efter tillkomsten av Kungliga Svenska kyrkans missionsstyrelse 1874, rådde vind i seglen, både teologiskt och ekonomiskt. Två stora utmaningar mötte: att uppta i sig dels Nordiska kristna buddhistmissionen, dels Riksorganisationen Kyrkan och Judendomen, RKJ. Jag blev ombedd att komma hem från Indien 1976 för att implementera besluten om samgående.

På vägen hem besökte jag Jerusalem med Svenska teologiska institutet, STI, och Paris, där RKJ hade kvar en arbetsplats, ”Eglise et Monde Juif”. Uppgiften i Paris var dialog med den europeiska judenheten i diasporan efter den sociala och teologiska katastrofen under naziepoken. Tidigare arbetsplatser hade varit Wien, Marseille och Casablanca.  Jag kan helt bekräfta professor Bo Johnssons redogörelse för hur RKJ integrerades i SKM med ett självständigt KJ-råd.

Överlåtelsedokumenten formulerades med största noggrannhet både för arbetet i Sverige och vid STI i Jerusalem. Det senare var komplicerat med ottomansk lag som överförts till brittisk under mandattiden och sedan till israelisk. Lagen krävde en erkänd lokal styrelse. Men Svenska kyrkan har ju visat sig vara mindre noga med lagstiftning och överenskomna beslut. STI:s lokalstyrelse och KJ-rådet bara försvann.

Både Nordiska kristna buddhistmissionen, senare Nordiska Östasienmissionen, och Svenska Israelsmissionen, som den först hette, hade sina rötter i den pietistiska misssionsrörelsen från 1700-talet och framåt, alltså en omsorg om individens frälsning i Kristus. SKM däremot företrädde en folkmission, ”lärjungegör folken”, evangeliet till Tamilfolket i Indien, Zuluerna i Sydafrika och Hayafolket i dåvarande Tanganyika.

Men motiven i buddhistmissionen och israelsmissionen hade fördjupats i mötet med verkligheten från det individualistiska till själva religionsmötet och kulturutbytet. Israelsmissionen bytte namn till ”Riksorganisationen kyrkan och judendomen”. SKM valde att ta emot det erbjudna som en utmaning att djupborra i den teologiska frågan om Guds avsikt med de andra religionsgemenskaperna och för KJ: s del just innebörden i Guds förblivande förbund med det judiska folket. Det som ursprungligen gav påven Johannes XXIII anledningen att sammankalla Andra Vatikankonciliet.

Men andra ville annat såväl politiskt som teologiskt och ekonomiskt. Det var vid tiden då svenskt vänsterengagemang för Vietnam och FNL inte längre bar och intresset flyttade från FNL till PLO och Mellanöstern. Arafat citerade: ”Power comes out of the barrel of the gun”, och många trodde på det, särskilt i politiska vänsterkretsar.

Viss frikyrklighet grupperade sig i dåvarande Broderskapsrörelsen. En del tog emot pengar av den svurne antisemiten Khadaffi.  Kampen att freda det teologiska syftet med STI i Jerusalem blev tufft. Och förlorades!  Dokumentet ”Guds vägar” om Guds eviga första förbund med sitt folk och mot ersättningsteologin togs fram, men jag fick inte vara med i slutarbetet för det måste vara en exeget från ”andra sidan”! Politik var motivet, inte teologi.

Svenska kyrkan gjorde sig av med en välplacerad verkstad att arbeta med det antijudiska drag som faktiskt präglar svenskkyrkligt teologiskt tänkande. På den punkten har Dr Martin Luther satt sina spår, även om fenomenet är äldre än så. Problemet har funnits med likt en irriterande sten i skon sedan äldsta kristen tid. S: t Paulus i sin teologiska presentation för kyrkan i Rom fogade in ett tidigare utarbetat avsnitt i brevet till Rom, kapitlen 9 -11, men lyckades inte helt. Han fick stanna med att beteckna det som ett mysterium, som kanske får sin förklaring i sluttiden. Dock kunde han ange ett par riktlinjer: ”Kanske har Gud förskjutit sitt folk? Visste inte!” Och ordet till den kristna kyrkan: ”Förhäv dig inte. Det är inte du som bär roten, utan roten som bär dig”.

De politiska konflikterna i Mellanöstern är svåra och många är inblandade i försöken att lösa dem. Men kyrkorna bör försöka lösa sin ännu olösta konflikt med det judiska folket. Tydliga tendenser i tiden visar att det är angeläget.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Biörn Fjärstedt, biskop emeritus

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.