Strukturförändring kan leda till inre sekularisering

Jan Grimell teologie doktor, präst i Örnsköldsviks församling

Förändringar i Svenska kyrkan behöver alltid betraktas genom en sekulariseringslins för att bredda motivbilden, nyansera förändringsprocessen samt fördjupa konsekvensinsikten, anser Jan Grimell.

Stiftsledningen avser under innevarande mandatperioden att reglera ihop samtliga församlingar/pastorat i Härnösand till geografiskt omfattande storpastorat. Två relativt nybildade exempel utgörs av Härnösands och Kramfors kommuner som slagits ihop till två stora pastorat. Idébildande för denna centralisering av makt, beslut, och ledning är tron på att detta är den enda ekonomisk-rationella vägen inför framtiden.

Samma typ av föreställningar går att spåra vid genomgripande strukturförändringar i sekulära organisationer såsom exempelvis Region Västernorrland och Polisen. Nu är emellertid Svenska kyrkan i Härnösands stift inte en sekulär organisation.

Sekularisering kan definieras på många sätt. Ett sätt att förstå sekularisering är som en process vilken innebär ett gradvis undanträngande av religiösa (konfessionella) föreställningar och praktiker i ett samhälle. Sekulariseringen kan då delas i två typer; en yttre och en inre. Den yttre sekulariseringen tar sig uttryck genom att religioner förlorar terräng i ett samhälle till förmån för en sorts (religiös) konfessionsneutralitet.

Denna process har varit en del av samhällsutvecklingen i Sverige under lång tid. Däremot har de tidigare (akademiska) teorierna om sekularisering under de senaste årtiondena ifrågasatts samtidigt som nytt tankegods vunnit terräng och inbegriper en mer komplex och dynamisk berättelse om religioners plats i (västerländska) samhällen.

En inre sekularisering innebär att religiösa föreställningar och praktiker inuti till exempel Svenska kyrkan trängs undan av föreställningar och praktiker som är konfessionsneutrala och/eller saknar religiös förankring.

Eftersom Svenska kyrkan (som varit en statskyrka) lever i nära samklang med det politiska och tjänstemannamässiga etablissemanget i samhället finns en särskild risk för att sådana processer kan ske. Förändringar i Svenska kyrkan behöver därför alltid betraktas genom en sekulariseringslins för att bredda motivbilden, nyansera förändringsprocessen samt fördjupa konsekvensinsikten.

Betraktar vi den pågående strukturförändringen i Härnösands stift genom en sådan lins så kan den förstås som en inre sekularisering. Följande konsekvensinsikter av strukturförändringen identifierar ett antal potentiella inre sekulariseringstecken vid formerandet av storpastorat:

Teologiska modeller om kyrkan trängs gradvis undan (eller saknas helt) då stiftets främsta representanter använder en ekonomisk modell/argumentationsteknik.


En teologisk diskussion om inre sekulariseringsproblematik saknas.


Lokala religiösa praktiker trängs gradvis undan genom förskjutning av politisk, ekonomisk, arbetsrättslig makt från lokala politiker/kyrkoherdar till en centraliserad storpastoratsstab.


Kyrkoherdeuppdraget förändras i grunden då en kyrkoherde i ett storpastorat leder sin organisation mer i enlighet med chefer i sekulära organisationer.


Med tiden ökar behovet av kvalificerad administrativ/HR personal i storpastoratets stab som växer med personal utanför den grundläggande uppgiften.


Rekryteringsproblematik på landsbygd löses med ambulerande personal som utan större förankring i lokala praktiker och sammanhang bedriver den grundläggande uppgiften.

Då strukturförändringen i Härnösands stift saknar en djupare teologisk analys med en problematiserande ansats och därutöver har utelämnat en god processordning (till exempel så görs empiriska studier först efter att flera omfattande sammanslagningar skett) efterlämnar den till sin helhet stora frågetecken kring stiftsledningens kapacitet att leda denna process.

En tunn teologisk (och ecklesiologisk) fernissa är påtaglig redan i nationella dokument som ligger till grund för strukturförändringen vilket är ett besvärande strukturellt arv i sig. Detta innebär att en stiftsledning i sin tur måste axla ett vidare teologiskt ansvar och därutöver omfamna en god processordning innan man forcerar fram sammanslagningar.

Annars riskerar strukturförändringen att leda till det som enligt mitt menande bäst kan beskrivas som en inre sekularisering forcerad, styrd och ålagd uppifrån samt befriad från en djupare teologisk diskussion.

Strukturförändringen behöver därför frysas tills bättre kunskap och mer systematiserad erfarenhet finns tillgänglig. Biskopens uppdrag i denna process behöver vara att utveckla en djupare teologisk analys som skapar integritet och trovärdighet samt att finna former för att leda ”det goda samtalet” i stiftet och därmed lyssna samt ta till sig det som sägs; allt i syfte att vårda och värna kyrkans inre enhet.

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
Jan Grimell, teologie doktor, präst i Örnsköldsviks församling

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Grundläggande

  • Allowed HTML tags: <em> <strong> <ul type> <ol start type> <li> <p> <br> <a href hreflang>
  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Missing filter. All text is removed

kommentarer

  • Lines and paragraphs break automatically.
  • Allowed HTML tags: <br> <p> <strong> <em> <a href> <ul> <li> <ol> <blockquote> <img src alt data-entity-type data-entity-uuid>
  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.

Filtered HTML

  • Web page addresses and email addresses turn into links automatically.
  • Allowed HTML tags: <a href hreflang> <em> <strong> <cite> <blockquote cite> <code> <ul type> <ol start type> <li> <dl> <dt> <dd>
  • Lines and paragraphs break automatically.