Martin Luther Kings kamp mot rasismen är känd, men under de senare åren av sitt alltför korta liv ägnade han mycket tid och energi åt att kritisera militarism i allmänhet och Vietnamkriget i synnerhet. Han sa bland annat: Att spendera mer pengar på militärt försvar än på sociala program närmar sig andlig död.
King blev mycket ifrågasatt för detta engagemang, även från kyrkligt håll, och det tyckte han var märkligt eftersom han såg de tydliga kopplingarna mellan rasism, fattigdom/materialism och militarism/krig. För mig är kopplingen mellan kyrkan och fredfrågan så tydlig att jag ibland förundras över dem som frågar mig varför jag kritiserar kriget, sa han.

Sverige har haft rykte om sig att vara ett neutralt land som verkar för fred och mänskliga rättigheter. Vårt medlemskap i EU, som rör sig mer och mer mot att bli en militärallians, har väl något förändrat denna bild. Men det är något annat som ofta chockar utlänningar och som färgar deras bild av Sverige när de hör talas om den: vår export av vapen till länder över hela världen. Sedan år 2000 har exporten fyrdubblats. Vi säljer vapen och annan krigsmateriel till över sextio länder. Några av dessa länder är diktaturer, som Bahrain och Förenade Arabemiraten. Några leds av regimer som grovt kränker mänskliga rättigheter, som Tunisien och Saudiarabien. Andra är involverade i krig, som USA och Storbritannien.
För oss som växt upp i Sverige är det här med vapen och krig något tämligen abstrakt. Vi är privilegierade som kan leva med en distans till de liv- eller död-val som människor i krigszoner hela tiden ställs inför. Vi kan resonera kring dessa frågor, de kräver inte akuta svar eller ingripanden - så känns det i alla fall. Vi lever med en föreställning om att positiv social förändring kan komma utan att det behöver innebära lidande, obehag eller konflikt.

Vad har vi, som svenska medborgare, för ansvar om vi till exempel vet att svenska vapen används av amerikanska soldater i Irak och Afghanistan? Och om vi dessutom vet att dessa soldater vid upprepade tillfällen begått övergrepp mot civila? För ett par år sedan vittnade en grupp veteraner från kriget i Irak i den amerikanska kongressen. De berättade om handlingar de utfört, och som de nu mådde dåligt av att tänka på. En soldat vittnade om hur han och hans pluton sköt sönder ett helt hyreshus, utan att först utrymma det. En annan berättade om hur de misshandlade fångar, och att de ibland körde ut fångar i öknen och lämnade dem där. En tredje sa att han fått order om att skjuta alla som grävde i marken nära en väg, eftersom de kunde plantera bomber. De hade alltid med sig spadar på sina patruller, för att de, ifall de dödat en civil, obeväpnad irakier, skulle kunna lägga en spade bredvid honom och hävda att han grävt.

Jag menar att det är alla svenskars ansvar att vår politik och vår handel inte orsakar död och förödelse i andra delar av världen. Vi kan inte bara hänvisa till våra politiker och säga att detta ligger på deras bord. Vi har också ett personligt ansvar att, efter förmåga, agera för att förhindra omoralisk politik och verksamhet.

Annika Spalde
debatt@kyrkanstidning.se


Läs mer om martin Luther King och årets firande på www.martinlutherking.se