Nu har det hänt igen. Efter en "lyckad" vapenaffär, där vi i Sverige har lyckats leasa ut några överflödiga Jas-plan, dyker det upp olika uppgifter om skumrask, mutor och minst sagt underliga penningöverföringar. Fredsforskare och andra som är informerade om vapenaffärer reagerar med orden: ”Jag är inte förvånad, det är så här det går till”.

Det som kanske gör mig mest beklämd är den stora tystnaden bland kyrkliga företrädare. När Sverige sålde Jas till Sydafrika gick biskop Tutu ut med en vädjan till Sverige att inte genomföra affären. Det Sydafrika behövde minst av allt var våra dödsbringande vapen. Vad jag vet var det ingen svensk biskop som svarade.
Det kristna budskapet är ju så fint och vackert: ”Allt vad du vill att andra ska göra mot dig, det ska du göra mot dem”. Varför tar man då inte klarare ställning mot rustning och krig? Det är väl ändå inte möjligt att moralen bestäms av plånboken?

På senare tid har några kristna reagerat starkt i abortfrågan. Det är inte förenligt med kristen tro att ta liv. Men är det inte lika
okristet att ta livet av folk med bomber och granater? Den principiella skillnaden är förstås att vapnen tjänar vi pengar på, medan aborterna bara kostar pengar.

Nyligen dök ett nytt argument för ökad Jas-reklam upp i debatten. Sätt in Jas i strid så att vi kan visa hur bra det är, då underlättas försäljningen. Bra på vad? Jas är ett stridsflygplan byggt för att förstöra byggnader och infrastruktur samt att döda människor. Att ett effektivt dödande av människor i Afghanistan ska vara ett pr-jippo för vår vapenindustri är lite väl magstarkt, minst sagt. Skulle vi vilja att andra länders vapenindustri
använde oss som offer i samma syfte? Knappast, men då är ju saken klar i enlighet med det vackra kristna budskapet, nyss citerat!
Nu väntar jag på ett rakt besked från många kristna företrädare, gärna med vår ärkebiskop i spetsen. Är det rätt eller fel att sälja vapen med snart sagt vilka metoder som helst?

Bertil Wallgren
Floby