Kom som du är, uppmanas vi vid nattvarden och olika sammankomster i Svenska kyrkan. Men vid kyrkkaffet är det ofta tvärstopp, anser två debattörer.
Kyrkan pratar mycket om hjälpverksamhet och om den öppna kyrkan. Kom som du är, uppmanas vi vid nattvarden och olika sammankomster. Men vid kyrkkaffet är det ofta tvärstopp på generositeten och hänsynen! Allergikerna går en runda och läser på innehållsdeklarationen i hopp om att hitta något ätbart och vegetarianerna tar upp en medhavd frukt ur väskan.
Anledningen är att det är svårt att bryta igenom de inarbetade mönstren som finns och att byta ut den vanliga ost- och korvsmörgåsen mot några med grönsaker på, eller att få församlingen att köpa in en liter sojamjölk för dryga tian. Köttnormen och gamla tankemönster sätter stopp – för så har vi aldrig gjort förut.
Tyvärr ökar även allergikerna i antal och kyrkan borde kunna bredda sortimentet en smula, eller av ren omtanke och artighet fråga allergikerna vad de tål. Vi är ofta inte fler i församlingarna än att vi ganska snart lär oss vad de som kommer kan äta. Människorna som vill komma till kyrkan måste vara viktigare än invanda rutiner. Vårt samhälle är i dag mångkulturellt och människor lever efter nya olika livsstilar, men vi är alla förenade genom Kristus. Därför måste kyrkan vara öppen och inbjudande.
Även det ekologiska tänkandet måste få en större genomslagskraft och skulle med lätthet kunna föras in tillsammans med lite nya matvaror på bordet. Det behövs ett modernt tänkande kring kyrkkaffet och kyrklunchen som följer med i utvecklingen.
Aldrig tidigare har människor intresserat sig så mycket för hälsan, kosten och miljön, och kyrkan borde vara en självklar del i detta som är så starkt förbundet med vår kristna tro. Men i stället för att gå före, ligger kyrkan efter.
Kyrkan är känd för att skynda långsamt, men fastnar i sin egen dumhet om denna eftertänksamhet leder till att medlemmar inte kan delta i gemenskapen eller att snålheten över att köpa in några tomater och lite växtmjölk anses för dyrt. Det är snarare själva tankesättet och hur man ställer sig till att öppna upp för sina medlemmar det handlar om. I församlingarna måste vi ha förmågan att tänka utanför boxen. Inte sitta i den med fastcementerat lock. Ett mångkulturellt samhälle kräver nya sätt att tänka.
Det som krävs är mycket små förändringar till nästan ingen kostnad (eller lägre), men som skulle ge så många fler möjlighet att känna sig bekväma vid serveringar och kunna delta på lika villkor. Några olika brödsorter, tomat, gurka, paprika och växtmjölk- och margarin. Så kan fler känna sig hemma i församlingen.
Det handlar om hänsyn. Om kärleken till nästan i en liten praktisk vardagshandling. Om kristendom i praktiken där omsorg och öppenhet får råda och där kyrkan kan gå i täten för det goda.
Lohla-Marie De Bie
Carl-Henrik Karlsson
Sju dagar - för djuren, klimatet och hälsan
LÄGG TILL NY KOMMENTAR