I senaste numret av Svenska kyrkan i Linköpings tidning Liv och längtan efterlyses ideella medarbetare under rubriken ”Man trivs där man behövs”. I nr 37 av Kyrkans Tidning kan man på sista sidan läsa om hur Svenska kyrkan i Örebro annonserar efter ideella medarbetare under rubriken ”Jag trivs där jag behövs”. Min fråga är, hur tänkte ni nu?
Visst kan jag hålla med om att den som till exempel är ung
ledare, kokar kyrkkaffe, sjunger i kör eller tillhör församlingens besökstjänstgrupp verkligen behövs och gör en stor insats. Men behövs inte konfirmander, kyrkkaffedrickare som inte kokar kaffe, alla som lyssnar på kören utan att sjunga med samt de som blir besökta av besökstjänstgruppen också?
Ideella medarbetare gör en stor insats i Svenska kyrkan varje dag, på alla möjliga områden. Men vi människor behöver alla varandra – vare sig vi har möjlighet att vara aktiva och engagerade eller inte. En kyrka med tomma kyrkbänkar, utan föräldrar som kommer med sina barn till kyrkan för att de ska döpas, eller anhöriga som önskar få sina avlidna begrava blir inte mycket till kyrka.
Min poäng är att vi behöver reflektera mer över det material vi skickar ut till församlingsbor både i tidningar, foldrar och annonser.
Hur formulerar vi oss?
Vilka bild-er får illustrera våra material?
Två frågor bör vi ställa oss innan vi håller predikan, eller låter olika informationsmaterial lämna vårt skrivbord;
Vilken teologi speglas här?
Vilken människosyn?
Lis Carlander
Sjukhuspräst, Linköping
LÄGG TILL NY KOMMENTAR