Jag är en kyrkvan prästdotter, konfirmandledare, ledamot i stiftsfullmäktige som sökte en utmaning. Och fann den. Under tio månader fick jag vara i Hammarkullen, Angereds församling och fann där en kyrksamhet jag inte trodde fanns.

Jag har vuxit upp på landet, där kyrkan är en självklar del av allt annat i samhället, där det nästan är svårt att veta vad som är kyrka och vad som är annat. Sammanflätat och tryggt. Hösten 2003 fick jag volontärplacering i Hammarkullen, där kristna är i minoritet och där kyrkan är allt annat än en självklarhet. En plats där en traditionell påskvandring med kors utlöste burop och bespottning på gatan. Men också en plats där kyrkan kämpade för de svaga och utsatta. Varje dag. I alla lägen. Oavsett.

Svenska kyrkans grundkurs ger kunskaper i kyrka och bibel. Oftast en ganska teoretisk sådan. Den ger möjlighet till diskussioner i otal. Men den kan inte ge ett tio månader långt möte med en annan församling än ”den gamla vanliga”. Volontäråret ger kunskaper - praktiska såväl som teoretiska, det ger en inblick i ett sätt att vara kyrka i Sverige i dag, det ger en verklighetsförankring och en människoförankring som Svenska kyrkan behöver som rekryteringsinstrument.

Att vara konfirmandledare är inte detsamma som att vara del av ett arbetslag, att hjälpa till i en gudstjänst är inte detsamma som att verka i vardagen. Att praktisera fyra veckor under sommaren är inte detsamma som att dela liv i november. Och det är först i mötet med vardagskyrkan som det är möjligt att lista ut om det här är kyrkan man vill vara och verka i. Församlingen gav intryck och upplevelser, volontärträffar möjlighet till diskussion och reflektion. Det fanns de volontärer som aldrig mer ville vara i kyrkan. Och det fanns de som ville viga sina liv åt den. Volontäråret gav oss alla möjlighet att ta reda på vilket. På riktigt.

Volontäråret må vara dyrt och krångligt men det är kvalitetsmässigt en rekryteringsbas långt bättre än svenska kyrkans grundkurs och konfirmandläsning – verksamheter vi gladeligen kastar pengar på och inser vikten av.

Volontäråret är en möjlighet att hitta hem kyrkligt, att testa annan verksamhet än den man/du är van vid, att bidra med nya tankar och perspektiv, att utvecklas som människa och kristen, att uppleva och inse saker du inte visste något om. Jag sökte en utmaning och fann både den kyrka jag vill verka i hela livet samt en fantastisk sambo.

Om volontäråret försvinner: vad kan ersätta?

Emilia Lindstrand