Just nu är det bara Kristdemokraterna i riksdagen som inte accepterar könsneutrala äktenskap och som hävdar att samkönade äktenskap kommer att besudla och därmed förstöra en mångtusenårig institution nämnlig äktenskapet vars viktigaste fundament är en förening mellan en man och en kvinna.
 Barbro Linnér Axelsson, lärare och forskare i tillämpad psykologi vid institutionen i socialt arbete vid Göteborg universitet, visar på att homosexualitet verkar röra sig om en 5-10 procent i varje land oavsett om landet på intet sätt tolererar homosexuella handlingar och till och med hade dödsstraff; eller om man i landet är väldigt tolerant och accepterade. Detta visar att gruppen samkönade äktenskap alltid kommer att utgöra en mycket liten del av samtliga äktenskap. De allra flesta äktenskapen kommer att bestå av man och kvinna. Denna information av Barbro Linnér Axelsson att antalet homosexuella är lika oavsett den gängse synen i samhället visar också att den gamla rädslan att homosexualitet ska smitta (förföra) är helt obefogad.

Människosläktets överlevnad sker genom att ägg måste möta spermie för att ett barn ska bli till, vanligtvis genom samlag. Men sexualakten är inte bara till för detta. Sexualiteten är grunden för intimitet, närhet, ömhet och uppskattning. Men för att intimiteten, ömheten ska växa och utvecklas krävs respekt för den andres känslor, tankar och en aktiv vilja att lyssna in sin partners upplevelser, behov och önskemål på ett jämställt plan i ett ständigt givande och tagande. Detta är den stora och många gånger svåra utmaningen i en relation. Men antar man den utmaningen, så kan den första kärleken utvecklas till ett varmt, kärleksfullt och harmoniskt förhållande, som tål stora påfrestningar. Att barn får växa upp i sådan varm atmosfär är det absolut viktigaste för att de själva ska utvecklas till varma, medkännande och ansvarstagande vuxna människor.

Som familjerådgivare har jag under 20 års tid gång på gång kunnat uppleva att detta arbete med att utveckla empati och bra kommunikation är det allra viktigaste. I det avseendet spelar det som helst ingen roll, om jag lever i äktenskap, partnerskap eller sambo är hetero eller homo. Alla förhållanden är sårbara och kan bli ytterst skadliga för barnen om kärleken försvunnit och ersatts av destruktiva gräl, bitterhet, svek o.s.v. Det allra viktigaste i alla relationer kan egentligen sammanfattas i det dubbla kärleksbudet "Älska din nästa såsom dig själv."
Denna sanning är grundvalen och har varit det viktigast förutsättningen i äktenskapet i alla tider. Detta är den tidlösa, tusenåriga sanning som vi ska vörda och vårda.

Innehållsligt har äktenskapet radikalt förändrats under tidens gång.
I gamla testamentet värld och i Jesu omgivning, såg man kvinnan som mannens ägodel, helt utlämnad till mannens godtycke. I vissa grupper kunde mannen skilja sig för en struntsak, vilket i realiteten innebar att kvinnan bokstavligen skickades ut "på gatan".
Först 1862 avskaffades mannens rätt att aga sin hustru. Först de senaste 10-20 åren har man börjat på allvar ta tag i män som misshandlar sin partner. Misshandel är i dagens samhälle misshandel även om det sker inom äktenskapet.
Så sent som 1965 blev våldtäkt inom äktenskapet straffbart. 
Än i dag finns det många kristna grupper som i sin bokstavstrohet på fullt allvar hävdar att kvinnan ska vara underordnad mannen och inte jämställd.

Dessa exempel på förändringar visar att institutionen äktenskapet införlivat samtidens syn som jämställdhet mellan könen medan underordning i förhållandet istället främjar patriarkalt bestämmande och blir i många fall en grogrund för förtryck, beroende och inte så sällan utlöser våldhandlingar.
I mitt arbete som familjerådgivare har jag mött otaliga heterosexuella par men också ett antal homo- och lesbiska par, även om vi också talar om det sexuella samlivet, så är det inte detta som är det viktiga utan det absolut viktiga i våra samtal har handlat om; hur utveckla eller återfinna kärleken, bygga upp en raserad tillit, närhet, dela ett gemensamt ansvar för vardagstillvaron i hemmet, hur kan vi ge våra barn en varm och kärleksfull miljö.

Könsneutrala äktenskap bör inte vara ett problem, om man inte har ett behov av att bestämma över andras görande och låtande  i en sådan högst personlig fråga som att ingå  äktenskap. Inte heller i de religiösa samfunden bör detta bli ett problem, då varje samfund kan låta präster och pastorer slippa tvånget att viga men att föreståndare eller kyrkoherde ser till att det finns någon annan som kan viga. Så gjorde man på 60-talet, då ett antal präster inom svenska kyrkan vägrade viga frånskilda. Skälen för sin vägran grundades då på enskilda bibelord och för många präster med en romerskkatolsk äktenskapsyn, där omgifte är förbjudet. Dessa präster förde egentligen samma argumentation som Kristdemokraterna gör nu.
En sådan ordning att kyrkan ser till att människor garanteras att bli vigda oavsett om båda är av olika kön eller samma kön skulle betyda att alla pars kärlek respekteras och ett sådant beslut av svenska kyrkan skulle också markera att kyrkan värnar tolerans och generositet och att svenska kyrkan även när den är skild från staten påtagligt håller fast vid att vara en kyrka för alla, folkkyrka och inte bli en marginaliserad kyrka.    

Jarl Staxäng