Framför allt på grund av krönikörens uppenbara okunskap i ämnet och helt måttlösa angrepp på en kyrka som hon tydligen är rätt så okunnig om. Utan argument - men med så mycket desto mer affekt - rör krönikören dessutom ihop detta med både abort- och preventivmedelsfrågorna.

Jag har jobbat i flera år med utbildning i förebyggelse av sexuella övergrepp i Stockholm katolska stift och är som både diakon och psykolog väl förtrogen med problematiken både allmänt i svenska samhället och inom katolska kyrkan i USA där de många anmälningarna om övergrepp inkommit de senaste åren. Katolska kyrkan i USA har satsat på grundlig vetenskaplig forskning om sin egen övergreppsproblematik, genomfört av oberoende forskare, i en skala som mig bekant inget annat samfund har gjort. Alla resultat är tillgängliga.

 Även om vi saknar jämförbara studier med samma grad av vetenskaplighet för andra yrkesgrupper och samfund så är det tydligt att det inte finns stöd för uppfattningen att katolska präster skulle förgripa sig oftare på barn än män i allmänhet gör, till exempel i Sverige. Inte heller att till exempel celibatet skulle vara förknippat med detta eftersom man kan jämföra siffrorna med gifta kleriker, till exempel diakoner:

När man tar hänsyn till graden av kyrkligt engagemang hos diakoner och präster så finns det inga belägg för något samband mellan ett avhållsamt liv och anmälningar om övergrepp. Det passar i övrigt med vad vi annars vet om sådana övegrepp - till exempel här i Sverige: De utförs av alla sorters män (och kvinnor) oberoende av bakgrund, utbildning,  sexuell läggning och aktivitet, socialgrupp, inkomst o.s.v. Vågen av anmälningar till kyrkan i USA (det rör sig mest om fall från 1970-talet) följer iövrigt det allmänna mönstret för det amerikanska (och svenska) samhället i stort. Vad vi ser är faktiskt ett kulturellt fenomen med tonvikt på tiden från ungefär 1968 - 1980. Men bara katolska kyrkan har tagit itu med problematiken.

Att Annika Borg kan sitta i tv-soffan och få en "isande skrämmande insikt" med långt gående slutsatser om katolska kyrkan - och till och med dess teologi - vittnar mer om naivitet och oförmåga till kritisk tänkande än om ett sakligt intresse av frågan.

I själva verket gör katolska kyrkan ett pionjärarbete när det rör sig om att forska i, förebygga och motverka sexuella övergrepp på barn. Samtidigt väntar vi på att andra samfund - och yrkesgrupper - följer efter. Jag vet att det finns visst intresse inom Svenska kyrkan, men när får vi en gedigen vetenskaplig undersökning av anmälda övergrepp? Och när tar man itu med idrottsrörelsen, lärarkåren, läkarna, frikyrkornas ungdomsarbete, psykologer eller judiska eller muslimska kretsar för att bara nämna exempel? När får vi specifika undersökningar som är lika omfattande som dem katolska kyrkan har genomfört i USA?

Den massmediala presentationen av denna problematik - ja, i grunden av hela katolska kyrkan och kristendomen i allmänhet - verkar allt för sällan intresserad av saklighet. Tvärtom söker man det sensationella och framställer fakta på ett för kyrkan mycket negativt sätt. Varför det ska vara så får man fråga tv-producenterna om -  sakligt är det i alla fall inte, men det märker kanske bara den som är insatt i frågorna. Ändå är Annika Borgs krönika ett skrämmande exempel på fullständig brist på kritisk eftertanke. En vetenskapligt bildad person borde kunna se längre än till tv-rutan. 


Diakon Björn Håkonsson
leg. psykolog
Ansvarig för utbildning i frågor om förebyggelse av sexuella övergrepp i Stockholms katolska stift