Biskop emeritus Lennart Koskinen gjorde sitt bästa för att försvara den anklagade. Kyrkan var full. Till de framträdande hörde ju Magnus Betnér, en kändis. Tilltaget väckte många tankar, frågor och känslor. Jag gissar att det fanns kristna i församlingen som stöttes av grovt språk och raka puckar men den Gud som inte klarar sånt är knappast en Gud värd namnet. Som jag påpekat förr är hädelse inte en händelse mellan människa och Gud utan en händelse mellan människor. Gud kan ta allt.

Ibland skrattade jag så jag grät. Andra stunder tänkte jag att sånt här gör det begripligt för mig om Gud ibland inte mäktar betrakta oss människor som vuxna varelser. Vad Gud i olika tonarter fick höra var att hen är en kass chef, kass älskare, kass leverantör av saker vi önskar oss, kass författare.
Jag kom att tänka på en rad i en sång av Matt Johnson, ett inspelat autentiskt citat från en gudstjänst i USA: ”As long as Jesus gives us everything we want, we love Him.”
Koskinen klarade sitt svåra uppdrag bra. Samtidigt, generellt, insåg jag (igen) att kyrkan behöver fler synliga teologer som kan göra kött, blod, ord, hjärta och nerv av sin tro. Tron behöver inkarneras av sina kallade företrädare, så att något i oss människor verkligen börjar vibrera. Någon bland de framträdande sa att Svenska kyrkans Gud i dag är underordnad Svenska kyrkans informationsavdelning, en kritik som kyrkan bör ta till sig.

Arrangörerna har fått kritik för att detta att grilla Gud skulle vara populistiskt och spekulativt, ett publikfrieri utan kontakt med kyrkans verkliga uppdrag. Och visst, ibland balanserade akterna på slak lina och jag kände den där pusten av masochism som kyrkan i dag
ibland utstrålar: ”Spotta på mig mera, jag går med på det, jag går med på vad som helst för jag är ju ändå inte vatten värd längre.”
Men att roasta Gud är inget nytt, tvärtom är det en urgammal teologisk tradition. Profeterna gjorde det hela tiden. Job gjorde det. Det görs i psaltaren, i evangeliet. Snarast ser jag fram mot fler liknande händelser på andra platser där medlet slipats och skärpts. Att som Betnér mest påtala olika underligheter i Gamla Testamentet är förstås tacksamt men det blev tjatigt i längden. Däremot var det skoj när Jesper Mattsson, präst i Ystad, kritiserade Gud för att han som sin inkarnation på jorden skickat en snickare. En hantverkare. Som lovat att komma tillbaka. Jaha. Ni vet hur hantverkare är.