Sex av tio moskéer gav svaret att en kvinna måste ligga med sin man oavsett om hon har lust eller inte och avrådde från polis­anmälan om mannen slår kvinnan. Detta utfall i SVT:s Uppdrag granskning skapade förra veck­an en upprörd debatt i både traditionella medier och på nätet, där det i det senare fallet urarta­de till rasistiska utfall och döds­hot.

Det är givetvis fullständigt oacceptabelt att en kvinna som söker sig till moskén för att få stöd bemöts både förtryckande och lagstridigt. Men problemet med granskningen, som psykologidoktoranden Stefan Björk skriver i sin blogg, är att den är genomförd på ett sådant sätt att den bara kan ge upphov till en ”substanslös debatt om islam”, samtidigt som den inte ger några säkra kunskaper om religionen.
De familjerådgivare som den under-cover-niqabklädda kvinnan med dold kamera mötte – yttrade de sig som de gjorde därför att de var muslimer, därför att de var religiösa i allmänhet eller kanske därför att de var män?

En annan viktig SVT-dokumentär som sändes samma vecka hamnade tyvärr i medieskugga. Den hette Ingen riktig våldtäkt och handlade om en tonårsflicka som blivit utsatt för en gruppvåldtäkt. Diskussionen tog upp svårigheten att bli trodd och hur vanligt det är att både flickan själv och omgivningen skuldbelägger offret. Särskilt om flickan inte gjort tillräckligt ”tydligt” motstånd och kanske varit kär i någon av våldtäktsmännen.

Carl Göran Svedin, professor i barn- och ungdomspsykiatri, sa i radions Studio ett att de allra flesta har en klar uppfattning om vad som är rätt och fel när det gäller övergrepp. Båda parter ska vara överens och killar får inte tvinga sig på tjejer. Men om det händer något i närmiljön med människor man har kontakt med, börjar man lätt förhandla med sin uppfattning: Var inte tjejen i själva verket delaktig, var hon inte med och framkallade situationen? Och så har skulden snart förflyttats från förövaren till offret.

Fallet i Ingen riktig våldtäkt liknar händelserna i Bjästa här­om året, där nästan alla, såväl jämnåriga som vuxna, tog parti för våldtäktsmannen.
”Religion får aldrig vara en ursäkt för att förtrycka kvinnor och beröva dem deras mänskliga rättigheter”, säger Carina Ohlsson, ordförande för Sveriges kvinno- och tjejjourers riksförbund, med anledning av Uppdrag granskning. Till detta är bara att säga ”amen”. Men problemet är större än så. För även om inte religionen finns med i bilden, så hittar folk väldigt lätt andra ursäkter för att förtrycka kvinnor och beröva dem deras värdighet och mänskliga rättigheter.

Alltför ofta är ryggmärgsreflex­en vid en jobbig situation där kvinna anklagar man, att ta mannens parti. Att bagatellisera och skylla på den svagare parten. Att komma fram till att felet, eller åtminstone lösningen, ligger hos kvinnan.
Det var detta som hände i Bjästa och i Ingen riktig våldtäkt. Samma tendens också i moskéerna. Män som förminskar det kvinnan berättar, uppmanar henne att vara snäll och tyst och ge mannen fullt utrymme. Det är obehagligt med övergrepp, det är obehagligt med misshandel och tilltvingat sex. Därför blundar man helst för verkligheten och kallar den något annat.

Ingenting kan ursäkta den behandling kvinnan i niqab fick i moskéerna. Men att dra slutsatser om muslimer i Sverige på detta underlag är ytterst grannlaga. Mönstret känner vi igen, och det är mycket mer vanligt förekommande än någon av de stora religionerna.
Sveriges moskéer behöver grundligt syna sina familjerådgivare och ge tydliga anvisningar för vilka budskap man förmedlar. Men även kyrkor, skolor, alla vuxna har skäl att rannsaka sig: Klarar jag att hålla fast vid det jag vet är rätt och stå på den svaga partens sida, inte bara i princip utan också i praktiken?