Risken för sockersliskig förkunnelse ökar till jul

Svenska kyrkans anställda, ideella medarbetare och förtroendevalda borde inte bara tala om utan dessutom utmanas av och brottas med Magnus Malms nya bok, Som om Gud inte finns. En bok om sekularisering (Artos 2015).

Malm tecknar på ett lättfattligt sätt konturerna av förändringsprocesser som vi ofta refererar till med det diffusa uttrycket ”kyrkans inre sekularisering”. Man kan säga att Malm fyller detta vaga talesätt med ett konkret och igenkännbart innehåll.

Malms huvudtes är att kyrkans inre sekularisering föregår samhällets yttre sekularisering. Vi i kyrkan är inte offer för sekulariseringen utan aktörer som bidrar till den genom det vi inte längre säger. Sekularisering är nämligen primärt en process som innebär att kristna livsmönster täcks över och förtigs av oss som borde tala.

I akademiska sammanhang analyseras sekulariseringsprocesser regelbundet på detta språkfilosofiska sätt. Owe Wikström har beskrivit hur ”tystnadens spiral” medför att de kristna ”stororden” mister sin livstolkande betydelse för allt fler människor. Peder Thalén har framställt
sekulariseringen som en ”kollektiv glömska”, en existentiellt betydelsefull förlust av en traditions centrala uttryckssätt.

Malms allra viktigaste bidrag är att han med bestämdhet sätter fingret på två nyckelfrågor som alla som önskar motverka kyrkans inre sekularisering måste avsätta tid för och öppenhjärtigt våga diskutera.

Den första frågan är hur vi förhåller oss till Jesus. Hur talar vi med honom och vad håller vi för sant om honom? Alltför ofta förvandlas våra livsnödvändiga kristologiska upptäcktsfärder till snöbollskrig som går över styr. Sårande anklagelser om ”konservatism” eller ”liberalteologi” viner som isbitar genom luften och den som inte redan har råkat bli indragen i striden springer raskt åt ett annat håll på skolgården.

Den andra frågan är hur vi förhåller oss till de föreställningar om människans genomgripande syndafördärv som är en central ingrediens i vår lutherska tradition. Vår oförmåga att hantera detta arv på ett uppriktigt sätt leder lätt till att vi, av rädsla för att skrämma bort matgästerna, serverar en sockersliskig kärleksförkunnelse som väcker samma illamående hos åhörarna som en kraftig överkonsumtion av skumtomtar efter ett väl tilltaget julbord. Lösningen är inte att förbjuda skumtomtar utan att duka fram mer välbalanserade måltider.

Adventssamlingar för barn och julhelgens gudstjänster kräver på ett alldeles särskilt sätt att vi begrundar konsekvenserna av en oartikulerad kristologi och sötsliskiga beskrivningar av oss människor. Ur tomtesäcken plockar Malm fram ett hårt paket till alla oss som önskar beröra mjuka hjärtan. Den som vågar ta bort presentpapperet dras in i ett självrannsakande samtal av det slag som hör adventstiden till.