För egen del skulle jag nog sätta mediesamhällets förändring överst på listan. Min sexårige dotterson, som ännu inte har börjat skolan, är van datoranvändare. Min ett och ett halvåriga dotterdotter behärskar de första kommandona för att  få fram rätt datorlek och sedan klicka sig fram till lejonet som ryter och björnen som brummar. Mina barnbarn lär sig ett språk som överhuvudtaget inte fanns när jag gick i skolan. Det handlar om en grundläggande förändring av all kommunikation i hela samhället.

På andra plats skulle jag nog sätta arbetsmarknadens förändring.  För 20 år sedan fanns det tämligen klara och överblickbara samband mellan
studier och framtida arbete. Unga människor kunde göra val som var förhållandevis rationella. Mycket bra betyg bäddade för tillträde till utbildningar som ledde  till attraktiva jobb. Valde man någon form av yrkesinriktade studier kunde man räkna med att få ett ”vanligt” jobb. Arbetsmarknadens förändring och därav följande konkurrens om de attraktiva utbildningsplatserna har gjort det näst intill omöjligt att planera under något som liknar säkerhet.

På tredje plats sätter jag tveklöst den sociala segregationen. I vedertagen skoldebatt är nyckelformuleringen ”det fria skolvalet”. Men med en tilltagande social segregation blir krav-en från elever och föräldrar på att få välja skola näst intill omöjliga för landets politiker att sätta sig emot. Och får man inte välja skola direkt så väljer föräldrarna skola indirekt åt sina barn genom valet av bostad.

På fjärde plats sätter jag en central kulturell faktor som består i människors allt starkare krav på att få göra som de själva vill. Det brukar ofta benämnas frihet. Jag lär mig inte att lösa ut andragradsekvationer bara därför att en lärare står framme vid katedern och säger att jag ska göra det. På femte plats kan jag möjligen överväga om politiken hör hemma. Men  jag  tror inte att den kommer så högt upp på listan.

I politik och samhällsvetenskap är vi ungefär där kyrkan och kristen tro var på 1200-talet, före Mäster Eckhart. Gud var ett identifierbart, för att inte säga människoliknande, väsen som styrde och ställde med vår tillvaro. Ungefär som Jan Björklund. Tillber vi bara hans beläte, och köper lite folkpartistiska avlatsbrev, så fixar det sig. Det var inte Mäster Eckhart som hittade på det här med Via Negativa. Men han är dess främste uttolkare. Töm Ditt sinne på förutfattade meningar och begrepp, formade med människan som mått. Då kan Du komma sanningen nära. Det är ingen dum idé. Börja med att säga: jag tror inte att Jan Björklund är den allsmäktige. Skolan är större.  Jag tror i själva verket på icke-Björklund, på icke-Baylan, på icke-Fridolin. Sen kan vi börja resonera.