Skolverkets GD (bara en bokstav från Gud!) försökte sig på konststycket att helt överlåta frågan till rektorerna, och samtidigt deklarera att något ”religiöst” absolut inte fick förekomma. Inte mycket till valfrihet kanske.
Detta sker i en stat där statschefen enligt lag ska bekänna sig till den evangelisk-lutherska läran. Men medborgarnas barn ska till varje pris skyddas från samma, antaget skadliga kristna lära, till och med om det sker i en så beskedlig form som en julavslutning där prästen har en mycket blygsam roll. Jag förstår att folk reagerar. Detta har varit den stora snackisen vid middagar senaste veckan.

I debatten har framförts att det räcker om en förälder inte anser att avslutningen ska ske i kyrkan, för att hela skolan måste rätta sig efter det. En rätt underlig form av demokrati i ett samhälle där 51 procent har styrt över 49 procent så länge vi kan minnas. Men om en annan förälder, högst sannolikt många fler, anser att skolans matsal eller gympasal är mindre lämplig och i stället föreslår kyrkan, ja då gäller den vanliga demokratin inte längre.
Hur som helst måste vi i kyrkan finna ett praktiskt förhållningssätt till detta, i väntan på att ett eventuellt  medborgartryck kan ändra lagstiftningen. Jag ser två vägar:

Vi anpassar oss till skolans önskemål och hälsar dem välkomna. Oftast vill man från skolan sida att prästen hälsar välkommen, säger något om kyrkorummet och högtiden som väntar, utan att det kan kallas förkunnelse. Med viss indignation har det från kyrkligt håll framförts att det är klart att prästen måste få framträda och säga vad hen vill i sin egen kyrka. Får jag då påminna om att det faktiskt inte är prästen egen kyrka, inte ens kyrkorådets, utan medborgarnas, vars förfäder har bekostat kyrkans bygge och dagens medlemmars, som genom sina kyrkoavgifter betalar både kyrkans underhåll, uppvärmning och våra löner. Självklart ska de ha tillgång till sin egen kyrka för en högtidlig skolavslutning.

Det andra helt problemfria alternativet är, att i direkt anslutning till den formella skolavslutningen i den svettdoftande gympasalen ordna en riktig julkonsert i kyrkan med läsning av julevangeliet, bön och välsignelse. Många rektorer skulle nog tacksamt ta emot ett sådant erbjudande.