Tack, Christer Sturmark, för ett rappt svar med ett seriöst försök att föra debatten vidare. Jag ska här bemöta några resonemang och hoppar därför förbi det intellektuella översitteri som Sturmark då och då ger uttryck för - enkla utfall om att jag inte vet vad ”trosövertygelse” och ”religiös” betyder, eller att jag kommer med ”medvetna missförstånd och rena faktafel”. Han begär av mig belägg, men jag frågar också: vilka ”faktafel”?

Saken är den att jag inte skrev min artikel som ett personligt utbrott mot en hotande ”folkrörelse”. Jag grundade den tvärtom på artiklar, intervjuer, diskussioner i olika medier, till exempel en serie artiklar på SvD:s Idag-sidor, i tv, här i Kyrkans Tidning, och inte minst Sturmarks egen bok Tro och vetande 2.0. Där finns mycket om ”de religiösa villfarelserna”, om religionens ofördragsamhet och omänskliga beteende, förtryck och misshandel i religionens namn och så vidare. Vad jag säger går att belägga men knappast i en kort artikel i ett forum som detta.

När Sturmark påstår, också i tv i förra veckan, att humanisterna (i hans definition) är ”Sveriges snabbast växande folkrörelse”, är det ett påstående som om något behöver dokumenteras. Jag påstår att humanismen (i denna form) är inhuman, och jag finner att åtskilliga bedömare tycks dela den uppfattningen. Detta kan uttryckas på många sätt – vilket skett i debatten – som uttryck för intolerans, fundamentalism, dogmatism, en annan sorts ”tro”, nämligen på förnuftet och vetenskapen. Därmed följer också ett nytt förtryck, nu mot alla religioner, som gör sig skyldiga till så mycket ont.
Men det är ingen konstruktiv mening i en debatt att bara puckla på varandra. Jag håller ju med om mycket, som redan framgått, om ofördragsamhet, förtryck, grymheter och dumheter i religiösa sammanhang. Vi behöver inte Gud för att ha något att plugga i dagens kunskapsluckor. Gud finns och verkar överallt, inte alls bara genom kyrkan, utan också genom förnuftet, vetenskap, teknik och så vidare – det vi kallar för skapelseteologi. Därför blir många av humanisternas argument bara ett sätt att slå in öppna dörrar.
Jag skrev att jag tyckte Christer Sturmark i den stora debattartikeln här i Kyrkans Tidning 18/07), ”framstod som mer resonabel” än tidigare. Intrycket förstärks från nämnda tv-debatt (den 14 juni). Det fanns lite mer tolerans i tonläget, mer vilja till någon liten nyansering, vilket jag givetvis välkomnar.

Det går inte att bunta ihop alla slags former för religion och utvälja det värsta och sedan säga: Detta är förskräckligt! Det tycker jag också väldigt ofta! Nyansera mera! Annars blir det faktiskt ”fördummande”! Humanisternas beskrivning av religionen blir då mycket missvisande och grovt verklighetsfrämmande. Den sortens förenklingar blir också förtryckande! Kanske finns här någonstans en punkt att mötas?

Kjell Ove Nilsson
domprost emeritus
Göteborg