Den vanligtvis så förträfflige fd chefredaktören för den liberala tidningen Dagens Nyheter Hans Bergström tar upp det växande intresset för andliga frågor i en signerad ledarartikel den 9 januari. Men trots sin liberala grundsyn hamnar han anmärkningsvärt nog i en intellektuell återvändsgränd, som påminner om medeltidens inkvisition.
Bergström redogör för hur RP Martinsson, en katolsk filosof och chef för Timbros medieinstitut, har menat sig kunna producera det ”vetenskapliga beviset för guds existens”. Men eftersom Martinsson enligt Bergström misslyckas med det, tar Bergström hans misslyckande till intäkt att fördöma all religion som fanatism. Och till slut kör Bergström själv in i återvändsgränden genom att i stället höja Christer Sturmark och ”de nya humanisterna” till skyarna.
Låt mig förklara att jag givetvis är motståndare till all fanatism. Men lika tokigt som det är att naturvetenskapligt försöka bevisa guds existens, lika galet blir det att dödförklara gud och idiotförklara alla människor, som inte tar avstånd från alla religiösa traditioner, och påstå att man då måste tro på ”en skäggig gud” eller på ”talande ormar”. Många av oss har kommit betydligt längre än så med att intellektuellt bearbeta de existentiella frågorna.
Under de 400 000 år som vår art Homo Sapiens skall ha funnits, har det uppenbarligen funnits behov för tankesystem, som hjälper människor att intellektuellt förhålla sig till det vi med våra sinnen och med rationellt tänkande inte kan förklara. Och så länge som 2,1 miljarder kristna, 1,4 miljarder muslimer och 2 miljarder asiater känner behov att vårda religiösa traditioner, är det faktiskt ointressant om en handfull s.k. humanister tycker att alla andra är idioter. Och precis som Bergström själv konstaterar, tycks människors behov av andlighet snarare öka än minska i en tid när vi med våra sinnen, förstärkta av modern informationsteknik, har inlett en svindlande resa, som nu går inåt i våra kroppar, in i livets skenbara systematik.
När Bergström och de nya humanisterna brännmärker det som många människor upplever som viktigt, en icke-materiell inställning till det okända, hamnar de i en intellektuell återvändsgränd. Jag vet inte vad de nya humanisterna vill införa för traditioner och vilken respekt för andras som de är beredda att acceptera.
Men jag blir överraskad när Hans Bergström lättvindigt kastar många tusen års traditionsbygge överbord och oreserverat ger intellektuellt företräde åt en grupp rationella humanister under ledning av Christer Sturmark. Det har inte gått många år sedan samme Sturmark ansåg sig sitta inne med hela sanningen och ”sålde på” svenska folket sin IT-ideologi med känt resultat. Med de pengar han tillskansade sig då, ”köper” han nu tidnings- och TV-tid för att sprida sina ”humanistiska” idéer och får draghjälp av medieeliten.
Jag konstaterar att angreppen på andligt tänkande, som görs i humanismens tecken, påminner om den katolska inkvisitionens på naturvetenskapen under medeltiden. Skillnaden är att nu bränns inte kättarna på bål. De steks i allsmäktiga media, som ger plats åt kultureliten och kapitalet, men inte åt en folkligt förankrad dialog.
Lars-Olof Landin
förtroendevald i Svenska kyrkan
Hägersten
Låt mig förklara att jag givetvis är motståndare till all fanatism. Men lika tokigt som det är att naturvetenskapligt försöka bevisa guds existens, lika galet blir det att dödförklara gud och idiotförklara alla människor, som inte tar avstånd från alla religiösa traditioner, och påstå att man då måste tro på ”en skäggig gud” eller på ”talande ormar”. Många av oss har kommit betydligt längre än så med att intellektuellt bearbeta de existentiella frågorna.
Under de 400 000 år som vår art Homo Sapiens skall ha funnits, har det uppenbarligen funnits behov för tankesystem, som hjälper människor att intellektuellt förhålla sig till det vi med våra sinnen och med rationellt tänkande inte kan förklara. Och så länge som 2,1 miljarder kristna, 1,4 miljarder muslimer och 2 miljarder asiater känner behov att vårda religiösa traditioner, är det faktiskt ointressant om en handfull s.k. humanister tycker att alla andra är idioter. Och precis som Bergström själv konstaterar, tycks människors behov av andlighet snarare öka än minska i en tid när vi med våra sinnen, förstärkta av modern informationsteknik, har inlett en svindlande resa, som nu går inåt i våra kroppar, in i livets skenbara systematik.
När Bergström och de nya humanisterna brännmärker det som många människor upplever som viktigt, en icke-materiell inställning till det okända, hamnar de i en intellektuell återvändsgränd. Jag vet inte vad de nya humanisterna vill införa för traditioner och vilken respekt för andras som de är beredda att acceptera.
Men jag blir överraskad när Hans Bergström lättvindigt kastar många tusen års traditionsbygge överbord och oreserverat ger intellektuellt företräde åt en grupp rationella humanister under ledning av Christer Sturmark. Det har inte gått många år sedan samme Sturmark ansåg sig sitta inne med hela sanningen och ”sålde på” svenska folket sin IT-ideologi med känt resultat. Med de pengar han tillskansade sig då, ”köper” han nu tidnings- och TV-tid för att sprida sina ”humanistiska” idéer och får draghjälp av medieeliten.
Jag konstaterar att angreppen på andligt tänkande, som görs i humanismens tecken, påminner om den katolska inkvisitionens på naturvetenskapen under medeltiden. Skillnaden är att nu bränns inte kättarna på bål. De steks i allsmäktiga media, som ger plats åt kultureliten och kapitalet, men inte åt en folkligt förankrad dialog.
Lars-Olof Landin
förtroendevald i Svenska kyrkan
Hägersten
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR