Det finns mer än dålig avkastning att ångra

Kajsa Johansson

DEBATT Att påstå att Västerås stifts skogsbolag agerat etiskt i Moçambique är att lägga ribban för vad som är etiskt på en alltför låg nivå. Det menar Kooperation utan gränsers biståndschef Kajsa Johansson.

För ungefär ett år sedan inleddes stora förändringar inom Västerås stifts skogsbolag Chikweti i provinsen Niassa i norra Moçambique. Företagets attityd till lokalsamhällena började förändras och konflikter och problem erkändes. I dag börjar vi se resultaten. Häromdagen pratade jag till exempel med en journalist på Niassas lokaltidning Faísca som bekräftade att nu äntligen börjar saker förändras med hur skogsbolaget arbetar i landet.  
Därför blir det särskilt problematiskt att förra ordföranden i fonden bakom skogsbolaget, Claes-Bertil Ytterberg, påstår att man inte agerat oetiskt och det enda han ångrar är för låg avkastning (Kyrkans Tidning nummer 16/12). För att kunna lägga denna bitvis ledsamma historia bakom sig är det viktigt med en gemensam historieskrivning, där också Niassas bönders erfarenhet får ta plats.  

Jag har själv tillbringat de senaste tre åren i Niassa där jag genom Kooperation utan gränser haft förmånen att få arbeta tillsammans med lokala bonde- och miljöorganisationer. Det är just dessa organisationer, tillsammans med andra byinvånare, som höjt sina röster mot det sätt som Västerås stifts skogsbolag har arbetat i området. Samtalen och vittnesmålen om övergrepp har blivit många. Bönderna drar paralleller till kolonialtiden: Investerarna respekterar inte lokalsamhällenas rätt och intressen. Ägarna är utländ­ska och vinsten stannar inte kvar i landet. Efterfrågan som ska täckas av skogsindustrin är inte lokal utan finns på en internationell marknad.  

Förutom klagomål från bönderna och moçambikiska myndigheters rapporter och uttalanden har ett antal oberoende rapporter och utvärderingar gjorts som bland annat rapporterar att Chikweti inte följt marklagstiftningen och att företaget haft konflikter med lokalbefolkning­en i ett antal byar. En av de första rapporterna som tog ett mer omfattande grepp om problematiken publicerades av SLU/Sida 2008. Efter det har flera kontakter tagits, vissa av dem direkt med Ytterberg, för att slå larm om situationen. Flera personer i hans närhet har vittnat om han inte velat ta till sig tanken att något kan ha gått fel. Såväl Västerås stift som Svenska kyrkan har således haft tillgång till detaljerad information om situationen i Niassa i nästan fyra år. Ändå påstår Claes-Bertil Ytterberg att han bara ångrar låg avkastning och vidhåller alltså att företaget agerat etiskt.  

Frågan om marken är central för att förstå företagets relation till lokalsamhället. I denna fråga ger personer som arbetat eller arbetar inom Chikweti motstridiga versioner av vilken mark det är som används för skogsplantering. Claes-Bertil Ytterberg säger att det absolut inte är jordbruksmark. Åsa Tham, före detta vd på Chikweti, säger att det är jordbruksmark men att den är gammal och inte används. Vid ett möte i Lichinga i mars 2011 underströk representanter för Chikweti att marken de planterade på var dålig mark som i princip var obrukbar. Jag minns mycket väl böndernas reaktion på detta påstående: ”Den mark ni påstår är obrukbar är den som vi och våra familjer levt av i flera hundra år innan ni kom hit. Vilka är ni att komma och påstå att vår mark är obrukbar?”

Men saken är den att det inte fanns någon formell kartläggning av jordbruksmark och annan mark när investeringarna etablerades och således saknar samtliga uppfattningar ovan formell grund. Vår förståelse av mark måste därför utgå från hur Niassas invånare lever. De flesta av dem är självförsörjande bönder som odlar ungefär 1,5 hektar. Men för att täcka alla sina behov, inklusive byggmaterial, vatten, betes- och jaktmark, ved, och medicinalväxter, samt långa perioder då marken ligger i träda behöver de runt 35 hektar. Detta innebär att mark som för en tillfällig besökare som Västerås stifts skogsbolag kan tyckas oanvänd, kan vara livsavgörande för bönderna.  

En investerare som gör anspråk på att vara etisk har en skyldighet att inte bara ha kunskap om lagarna i det land man är verksam i utan även besitta en djup förståelse för samhället och dess befolkning, historia, kultur och levnadssätt. Vi hoppas att vi i framtiden kommer att dela denna syn på etiska investeringar med Västerås stift och Chikweti.