I strukturutredningen betonas i enlighet med detta vikten av dialog med de lokala enheterna inför samverkan i IT-frågorna. Man skulle önska att detta också styrde kyrkokansliets- och en del stiftskansliers – vision om en gemensam IT-plattform (GIP) för vår kyrka. Så har, enligt min mening inte skett. Därför blir också följden att till exempel Västerås stift inte kliver på GIP:en som den ser ut i dag. Och de är inte ensamma om detta. Det finns gott om pastorat som utifrån de egna behoven insett att GIP:en blir en dyr lösning eftersom den inte ser till den lokala nivåns hela IT- behov och därför måste kompletteras med lokala lösningar.

Vi är nog alla överens om att det finns mycket att vinna i både tid och pengar i gemensamma lösningar. Men samtidigt får vi inte i samverkansivern bortse från att vinsten bara står att finna i samverkan till en viss gräns. Vid för stora enheter måste alltid den lokala nivån kompletteras med egna lösningar. Alla församlingar är inte likadana i vårt avlånga land. Kultur, behov, befolkningsunderlag, infrastruktur och tillgång till internet och telekommunikation ser väldigt olika ut i glesbygd och tätort men också geografiskt. Därför krävs det lokala och speciella lösning­ar för varje lokal arbetsgivare inom svenska kyrkan vid sidan av de inomkyrkliga systemen.

Tänk om kyrkokansliet kunde ta detta till sig och sluta lägga ner stora pengar (=våra pengar) på att lansera ”sin” IT-plattform utan att inse vad den kräver i lokala komplement. Lägg i stället resurserna på att finna ett enkelt och säkert sätt att komplettera våra lokala lösningar så att de program som är obligatoriska för den inomkyrkliga förvaltningen och som redan nu administreras från kyrkokansliet, automatiskt kan ingå i våra
lokala datamiljöer.

Så ser den lösning ut som sex pastorat i norra Ångermanland redan nu driftar tillsammans. Vi har precis som Västerås stift insett att detta ger oss en bättre kvalitet till en billigare kostnad då vi genom den täcker våra lokala behov samtidigt som vi har åtkomst till de inomkyrkliga systemen i en och samma IT-plattform. Med kyrkokansliets lösning däremot måste vi kosta på oss två olika IT-plattformar, GIP:en och vårt lokala komplement, med allt vad det innebär i tid och pengar.

Samverkan i en gemensam IT-plattform krävs för en säker IT-miljö men om detta ska ske på stifts eller kontrakt/samfällighets-nivå måste vara upp till de lokala nivåerna själva att avgöra. En gemensam plattform för hela landet känns som en alltför centralstyrd och tungrodd lösning i en kyrka som inte är en centralstyrd enhet utan tvärtom en organisation som består av många lokala och självständiga arbetsgivare kring en gemensam idé, alltså mer lik en franchise-kedja än en koncern.

Våra förtroendevalda i pastorat och församlingar och även i en del av våra stift värnar om den lokala nivån. Men vad har de förtroendevalda på nationell nivå, i kyrkomötet och i kyrkostyrelsen och i en del av våra stift för syn på kyrkans organisation?  För det är väl ändå inte så att man genom GIP:en försöker smyga på oss en rikstäckande centralisering utan hänsyn till kyrkolag och kyrkoordning?

Eva Nordung Byström
kyrkoherde och medlem i styrgruppen för den gemensamma IT-plattformen för Nätra, Anundsjö, Själevads,
Örnsköldsviks, Arnäs
 och Grundsunda pastorat