Tveklöst! MEN - när detta är sagt så är det lika självklart, att alla sektorer har att spara lika mycket när sparbeting blir aktuella. Man har också, att ta hänsyn till relevanta jämförelsepunkter, och kan så inte dra allt och alla över en och samma kam. Också " svagare " sektorer har att få sin rättmätiga del av kakan. Här tänker vi undertecknade inte minst på de särskilda förutsättningar, som råder i gles- och fjällbygd, inte minst i övre Norrland. Och sådana hänsynstaganden har i varje fall tidigare varit ett kyrkans adelsmärke. Somligt tyder dock på att förändringar i det senare synsättet är på gång. Det synes som om centralorten och dess krav blir den allt mer överskuggande tolkningsnyckeln också i kyrkans sammanhang.

Vårt pastorat - Stensele-Vilhelmina församlingars pastorat - är på inget egentligt sätt något undantag i det som nu nämnts. Det sparas och skärs ned, kapell, prästgårdar och församlingshus säljs av. Om inte någonting görs sägs det så sjunker hela skutan. Och i värsta fall, säger ledningen, måste vi börja med att säga upp personal.

Undertecknade instämmer i mycket av detta, dock ingalunda i allt. Vi tillägger, att nedskärningarna måste drabba alla sektorer lika och jämt över. Så duger det inte att, som vi upplever det ibland, söka " svälta ut " ett av distrikten i pastoratet. Läs Fjälldistriktet, ett av de tre distrikten. Här synes förslaget om att till exempel avveckla Församlingshemmet i Dikanäs vara något av " sista spiken i kistan ", och fullständigt oacceptabelt om detta nu skulle bli verklighet. Merparten av församlingsborna i Dikanäs - Kittelfjällområdet har också tydligt sagt sitt genom namninsamling och dessutom muntligt vad man menar är rimligt i sammanhanget. Det finns dom som rentav talar om svek!

I Bibeln illustreras livets verkligheter ofta av dramatiska bilder. Om den store kung David berättas, att han vid ett tillfälle fattade åtrå till en annan mans kvinna. Hon var mycket skön, berättas det, och kungen kunde inte stå emot. Genom diverse lock och pock, list och svek lyckades kungen till sist få den här kvinnan till sin. Men vad göra med hennes rättmätige make, Uria som han hette? Jo, kungen ställde honom - för han var soldat - i främsta stridslinjen för att så på ett " legitimt " sätt s.a.s. bli av med honom. Och så skedde, Uria föll i striden!

Men också kungar blir upptäckta och avslöjade understundom. En Herrens profet vid namn Natan begärde företräde för kungen och berättade för honom den fruktansvärda historien om en mycket fattig man i kungens rike, som inte ägde mer än ett enda får. En dag fick hans mycket rike granne, som hade kor och får och annan boskap i överflöd för sig, att han skulle ställa till fest. Den rike mannen nändes dock icke ta något djur från sina egna hjordar utan tvingade till sig den fattiges enda får.
När kung David hade hört berättelsen till slut sägs det att han blev mycket upprörd och ropade på räfst- och rättarting. Till kungens bestörtning svarade profeten: - Du är den mannen!

I det s.k. Fjälldistriktet i Stensele-Vilhelmina pastorat har till dags dato på kort tid avvecklats och sålts följande av sparskäl: Fjällgården i Saxnäs och tillika prästgården där. Idag har vi i princip ingenstans, att så att säga" ta vägen " under eget tak i denna vackra fjällby. Prästgården borde i varje fall behållits som framtida verksamhetslokal. Men det var ingen som lyssnade när relevanta invändningar kom.
I Umnäsområdet, i den norra delen av distriktet har tre kapell nyligen avyttrats nämligen Danasjö-, Akkan-, och Dajkanbergs kapell. Det var smärtsamt men nödvändigt tror ändå undertecknade.
I Dikanäsområdet avyttrades den fina prästgården för ett par år sedan. Den borde ha behållits menade många och kunde ha blivit lämplig verksamhetslokal i adekvata kombinationer till exempel församlingshem, vaktmästar- och prästkontor. Ingen lyssnade eller brydde sig egentligen över ortsbornas förslag.

Och nu står alltså Församlingshemmet i Dikanäs på tur. Inget beslut är taget, säger man. Vi lyssnar på er och era synpunkter, säger pastoratsledningen. Ett är säkert, en stor del av folket i bygden och i hela det upptagningsområde, som berörs av en eventuell avyttring av Församlingshemmet i Dikanäs sätter inte längre någon större tilltro till de vackra orden. Upplevelsen är istället att det handlar om ingenting annat " än sista spiken i kistan "! För om inte annat, avvecklas Församlingshemmet i Dikanäs i kyrkans regi då blir vi lika husvilla som i Saxnäs. Och på tal om spikar och bräder inte minst, Församlingshemmet i Dikanäs är mycket av ett " folkets och församlingsbornas eget verk " en gång. Frågan är så om ett dylikt handlingssätt rentav inte skulle kunna uppfattas som ett regelrätt svek med oanade följder för framtiden!? Låt så sans och förnuft styra bäste kyrkoherde och pastoratsledning.


Bert Dimenäs
Distriktspräst/Fjälldistriktet
                                                 
Stig Anderback
Kyrkofullmäktigeledamot