Enligt Luther och de andra reformatorerna har denna liksom andra trossatser sin grund i den heliga Skrift. Detta är orsaken till att den framhålls i Svenska kyrkans bekännelseskrifter, såväl i Augsburgska bekännelsen och dess apologi som i Konkordieformeln. Jag citerar ur Augsburgska bekännelsens artikel II: ”Vidare lära de, att efter Adams fall alla människor, som fötts på naturligt sätt, födas med synd, det vill säga utan fruktan för Gud, utan förtröstan på Gud samt med ond begärelse, och att denna sjukdom eller arvsynd verkligen är synd, som medför fördömelse och bringar evig död även nu, åt dem som icke födas på nytt genom dopet och den helige Ande” (citerat från Sigfrid von Engeströms översättning i en utgåva från 1957). Som en följd därav fördöms villfarelser som förnekar detta.

Kyrkans medarbetare och förtroendevalda bör vara orienterade om vad som är kyrkans lära. De har därför rätt att få svar på följande frågor: Vilken är Svenska kyrkans lära om arvsynden? Vart ska de vända sig för att få ett klart besked i denna och andra trosfrågor?

David Termén
kyrkorådsledamot och frivilligarbetare
i Gamla Uppsala församling