Vissa humanister och biologer med en ateistisk syn på livet är på krigsstigen mot allt vad religion heter. Deras uppfattning och agerande väcker ett antal frågor.
Den första är om de kan anföra starka skäl för sin övertygelse. Svaret måste bli ja. Tron på Gud är inte en självklarhet utan kan motsägas av erfarenheten i många avseenden.

En annan fråga har att göra med den bild av världen och livet som biologin har avslöjat för oss och som under de senaste årtiondena har kunnat ledas i bevis, nämligen evolutionen. Livet har onekligen utvecklats under flera miljarder år och går tillbaka till samma ursprung. Det går inte vetenskapligt att förklara varför människan skulle vara något mer än allt annat levande. Tveklöst har både humanisten och biologen starka och uppriktiga skäl för sin övertygelse.
En tredje fråga är varför Svenska kyrkan visat ett fullständigt ointresse för den utmaning den ställs inför. Det gäller dels djupt existentiella synpunkter på livet, dels ett vetenskapligt avslöjande av det som teologer kallar skapelsen. Beror kyrkans uteblivna svar på att man inte tror sig ha något svar att komma med, eller att man inte behöver svara eftersom man ju ändå vet bäst?

Utmaningen är oerhörd och det vill till att kyrkan tar fram sina bästa vapen, för väldigt många har tagit intryck av såväl ateismen som naturvetenskapen. Men hur ska man kunna argumentera med en biolog om man själv inte har några kunskaper i ämnet?
Har kyrkan förbisett något i den egna traditionen, som skulle kunna hjälpa människor att upptäcka en djupare dimension i tillvaron? Denna djupdimension önskar nog både humanisten och biologen att de fick uppleva. I konsten och litteraturen, liksom i dramat, arkitekturen och musiken ställs ju den religiösa frågan radikalt.

Finn Falck, gymnasielärare och kyrkoherde emeritus
Nynäshamn