Kleins debatteknik har spårat ur

Christer Sturmark

Det är anmärkningsvärt att Klein faktiskt ljuger rakt upp och ner i sin replik. Hon skriver ”och självklart har jag inte kallat honom sjuk eller personlighetsstörd”.

Behöver jag påminna henne om att hon på Twitter påstått att jag lider av personlighetsstörningen ”grandios självbild”, att jag är fanatisk, och i andra texter ständigt stämplar mig och andra religionskritiska samhällsdebattörer som ”fundamentaliser”, ”uppmärksamhetstörstande”, ”fanatiker”, ”militanta”, ”islamofober” etc. Listan på personangrepp kan göras betydligt längre. Att stoppa huvudet i sanden som en struts är ingen bra strategi.

Man borde egentligen dra på smilbanden när hon projicerar allt detta på andra och påstår att det är hon som utsätts för ”idiotförklarande epitet” och inte tvärtom. Men nog är det lite sorgligt, bara en liten gnutta självinsikt hade gjort stor skillnad. Det hela känns som en debattstil i förfall, utan någon som helst substans. Kanske kan för lång tid i kvällstidningsjournalistikens värld förklara detta, men det ursäktar det tyvärr inte.

Nog om det och över till sakfrågorna. Jag skrev att jag vill se ”ett sekulärt samhälle”. Detta tycks uppröra Klein, och hon kallar det ett ”erkännande” från min sida. Något som jag upprepat de senaste åren är knappast ett ”erkännande” och min enda rimliga gissning är att hennes reaktion beror på att hon inte har förstått vad jag menar med detta eller vad ett sekulärt samhälle innebär.

Med ett sekulärt samhälle menar jag ett samhälle där religiösa föreställningar inte förvandlas till lag eller förtryckande normer som befolkningen i detta samhälle har att underordna sig. Med ett sekulärt samhälle menar jag ett samhälle där alla människor, oavsett vilken ideologi eller livsåskådning de åberopar, ges samma utrymme att debattera, opinionsbilda och prägla det öppna samhället. I ett sekulärt samhälle är obligatorisk skolgång inte konfessionell, men konfessionella söndagsskolor och kvällsaktiviteter är frekvent förekommande. I ett sekulärt samhälle respekteras religiösa övertygelser lika mycket, men inte mer, än övertygelser av andra slag än religiösa.

Så är det inte idag i Sverige. Svenska kyrkan ges en särställning i många avseenden, inte bara juridiskt och inom statens hägn, utan också i radio och tv och andra offentliga sammanhang och ceremonier. I ett sekulärt samhälle är den religiösa rösten en bland många röster. Troende människor argumenterar politiskt på samma villkor som icke-troende, men hänvisningar till religiösas skrifter ges inte laga kraft. I ett sekulärt samhälle ges religiösa föreställningar inte en särställning jämfört med andra övertygelser eller ideologiska föreställningar.

Det sekulära samhälle och den sekulära stat jag skulle vilja se är livsåskådningsneutral. Så är det tyvärr inte idag i Sverige. Givetvis är vi betydligt mer lyckligt lottade i Sverige än i många andra länder. Det är viktigt att aldrig förlora det internationella perspektivet.

Helle Klein tycks tro att ett sekulärt samhälle är synonymt med ett religionslöst samhälle. Det står henne fritt ha mardrömmar med ett sådant innehåll, men det har ingenting med vare sig min eller Humanisternas åsikt att göra.

Klein ställer ett antal retoriska frågor typ ”Får vi troende utöva vår tro i offentligheten eller är vi förpassade till enbart den privata sfären?”, och jag tror att alla inser att dessa frågor ställs bara för att försöka förlöjliga hennes meningsmotståndare. Svaren är ju självklara.

Har Klein någonsin hört någon säga att troende inte skulle få samlas i kyrkorna och förrätta gudstjänst och be? Trams. Detta är en självklar rättighet för alla. Däremot borde kyrkor kunna användas också till icke-religiösa verksamheter. Till exempel skolavslutning, även om prästen får ledigt den dagen.

Klein fortsätter med sina retoriska förlöjligande-frågor: ”Får vi skriva om religion i tidningarna? Får vi bilda opinion utifrån vår tro?”. Återigen är svaret självklart, men hon tycks inte acceptera att religionskritik får formuleras i tidningarna eller bilda opinion. Då stämplas det direkt som ”fanatiskt” eller ”fundamentalistiskt”. Debatten á la Klein blir som vanligt både vulgär och tramsig. För att travestera Kleins egen debatteknik:

Kleins samhällsvision skrämmer. Historiens förlagor talar sitt tydliga språk: där man försökt förbjuda en fri opinionsbildning eller sjukdomsstämpla meningsmotståndare skrumpnar demokratin och människovärdet sätts på undantag. Kleins agerande och retorik är inte oskyldigt.

Det vore bra om Klein ägnade sig åt att föra en saklig debatt stället för att fortsätta sina hätska personpåhopp på oss som kritiserar religioners konsekvenser och står upp för mänskliga rättigheter och det sekulära samhället.

Om inte annat för att Kleins urspårade debatteknik håller på att bli en belastning för Svenska kyrkan.

Christer Sturmark
  • 15 Kommentarer

    Logga in för att kommentera

  • Trött

    Sturmark är lite för snäll när han skriver att HKs debatteknik "håller på att bli en belastning". Den ÄR redan en belastning och har varit det en längre tid...

  • Magnus

    Enligt Svenska Akademiens ordlista är betydelsen av ordet sekulär följande: hundraårig, hundraårs-; värdslig till skillnad från andlig.

    Det är därmed rimligt att tolka begreppet "ett sekulärt samhälle" antingen som "ett hundraårigt samhälle"/"ett hundraårssamhälle" eller som "ett värdsligt samhälle till skillnad från andligt samhälle".

  • La Ha

    Varför skall kyrkor användas till avslutningar? Det förstår inte jag. Kyrkor "ber" i sig själva genom att arkitektur, inredning, utsmyckning talar ett extremt kristet språk. Vi är många kristna som tror att bara man kommer in händer något, tar man tag i en psalmbok, så sker det ytterligare något etc.. När det annars gäller debatten så är vi tyvärr många som känner oss onödigt hånade av den debatt som förs av humanister. Som försvar får man då ofta höra att vi skulle vara värda hån, att det måste man finna sig i.

    Tyvärr stämmer inte det med min uppfostran. Man ska inte håna andra människor. I den mån man menar att hånet är en del av debatten oavsett vilken sida som står för det, så är det ett övertramp och ett vulgärt sådant, och diskussionen kommer inte bli bra förrän båda sidor upphör med detta.

  • Sten Nordlund

    "Sekulär" kommer från sekel, men sekularisering/sekularisation kommer från saeculum, den timliga världen, och kom i bruk under reformationen och franska revolutionen. Det betydde då allokering av kyrkliga rättigheter/besittningar till "världsliga innehavare" (Nordisk Familjebok). En del av konflikten beror möjligen på olika tolkningar av ordets innebörd. Sturmark är inte alltid tydlig med om det är religiös makt, religion eller gudstro han vänder sig mot. Klein förefaller gå i eldstrid mot angrepp oavsett på vilket. Lite sansad semantisk utvärdering kunde möjligen ge underlag för dialog. Frågan är om nån av parterna har minsta intresse av dialog.

  • mäster Abraham

    Vad Sturmark skriver om det sekulära samhället innebär i prnicp följande.

    Troende får lov att uttrycka sina åsikter men dagen deras uppfattning får något som helst genomslag måste detta förbjudas. Själva poängen med ett demokratiskt samhälle är ju att majoritetens uppfattning (även religiöst) ska var normerande för samhället. Det vill säga någon lagstiftning som motiveras, helt eller delvis, till religiösa föreställningar är olagliga.

    Sakligt sett innebär det ju att ett stort segment av människors föreställningsvärld (religion, tro, teologi) helt ska underordna sig andra delar (ideologi, känsla, etc.).

  • Kristian Grönqvist

    Mäster Abraham.

    Nu kan det ju hända att jag läser dig fel. Men jag tycker det låter på Dig som om just din uppfattning av religion skulle behöva vara speciellt gynnad. Majoriteten av svenskar tror inte gud är upphov till världen, varför tycker du då i konsekvensens namn att den synpunkten på något sätt skulle privilegieras?
    Jag tror också att ett samhälle uppfattas av omgivningen(alltså sina medlemmar) som mest stringent, när det strävar efter allmänmänsklig rättvisa, istället för några knäppskallars fantasier, typ omkärelse av flickor och pojkar och liknande olika entiteters fantasifulla bestämmelser, som tro på bön. offer, asketism, tungomålstalande.
    Att människor får ha åsikter eller att de åsikterna utan relevans skall åtföljas är två helt olika saker, och jag kanske missförstår när jag läser in i meningen att en viss religion skulle trots det stå över andra.

  • Emma Hedlundh

    Christer Sturmark, det vore mycket intressant att höra dig utveckla dina tankar kring varför kyrkorna borde kunna användas till icke-religiösa verksamheter. Vad skulle det vara för poäng med det? Jag som undrar är präst i Svenska kyrkan, och har inget emot en ledig dag då och då, men inte för att det kyrkorum jag arbetar i ska kunna användas till sådant där jag per definition inte får vara med.

  • anders

    Mäster Abraham
    OM en majoritet av befolkningen i ett sekulärt stat vill förbjuda homosexuella att leva öppet bör lagen vara så utformad att religiöst tyckande kan vara normerade för de som tror men aldrig får påverka de som inte delar tron på ett negativt sätt.
    I ett samhälle som är sekulärt skulle denna norm också genomsyra samhället. Om, din tro gör att du inte kan leva om homosexuell, äta kött eller andra sådana saker så är de fullt fri att leva efter detta, MEN den allmänna normen, och förvisso lagen, gör att ni avstår från (och i värsta hand hindras från) att utsätta andra grupper för repressivt tryck. Så även om majoriteten är icke religiös, som i Sverige, så får den inte hindra andra att utöva sin religion (sekulär stat). Normen i samhället är sådan att man är tillåtande mot andra (sekulärt/humanistiskt samhälle).
    Naturligtvis vis tillåts varken religiösa grupper eller andra att bryta mot mänskliga rättigheter eller bryta mot lagar i religionens namn, precis dom idag, (även om könsstympning av pojkar fortfarande förekommer i religionensnamn vilket är en skandal)

  • Kristian Grönqvist

    Emma Hedlundh

    Jag förstår på Din fråga att Du tycker att religion skall finnas bara för att kyrkobyggnaderna står där. Det kan man förstås tycka. Man kan också tycka tvärtom. Vilket slöseri att lura av alla medborgare pengar för att bygga kyrkor, som nu står tomma överallt. Hur skall kyrkan betala tillbaka det?
    Som Du förstår kan man faktiskt se problemet från flera olika håll. Jag tror att kyrkorna är kyrkans egendom, så det är nog kyrkans problem att göra sig av med dem också. Faktiskt. I varje fall inte mitt.

  • Torgny Rabe

    Kleins samhällsvision skrämmer mig mindre än Din för att "historiens förlagor talar sitt tydliga språk" att det är just i ateistiska samhällen som de kommunistiska och nazistiska som man förbjudit fri opinionsbildning och sjukdomsstämplat meningsmotståndare.
    Mvh, Torgny Rabe

  • Sidor