Den politik som nu förs är att så många som möjligt som vill och har behov ska jobba heltid. Jag tror nu inte att jag är den ende kyrklige arbetsgivaren som ser att detta är näst intill en omöjlighet för de små kyrkliga enheterna. Visst skulle man rent teoretiskt kunna konstruera knepiga kombinationstjänster med många kompetenser i en tjänst. Men erfarenheten säger att sådana tjänster blir splittrade och kan leda till stress samt att det uppstår stora svårigheter när man ska nyrekrytera.
Detta är ytterligare en i raden av ”upptäckter” inom rollen som arbetsgivare som gör att jag inte riktigt kan begripa varför kyrkan så krampaktigt håller fast vid de små enheterna, de små pastoraten som arbetsgivare.
  Församlingsidentiteten och ”vi-känslan” i ett pastorat behöver ju inte gå miste bara för att arbetsgivarorganisationen är en betydligt större enhet.

Det finns fler problem med den lilla arbetsgivaren än de senast tillkomna. Det gäller kompetensförsörjningen; kraven är lika höga på alla arbetsgivare men det är svårt att få kompetens till små tjänster som kanske dess­-utom inte alltid har råd att betala en konkurrenskraftig lön. Det gäller möjligheten till omplacering, både i rehabiliteringssammanhang och de sammanhang då en anställd behöver ”byta miljö”; den möjligheten är ju näst intill omöjlig på en arbets­plats med sju–åtta anställda. Det gäller ”karriärsmöjligheten”, många vill kunna utveckla sig och sin tjänst men vara kvar i samma sammanhang; även detta är svårt på små arbetsenheter.
När jag samtalar med kolleger och en del förtroendevalda om detta har det på senare tid framkommit tankar på att det vore bättre att stiften var arbetsgivare. Och jag tror säker att man skulle kunna hitta en lösning där församlingarnas och pastorats självkänsla kunde fortsätta vara stark även om ansvaret för personal sköttes på ett mer övergripande sätt. Dessutom skulle stiftens roll stärkas samtidigt som man skulle undkomma den fara som många små enheter känner i att slås samman med ett större pastorat som slukare; stiftet är inte lika hotande som det stora grannpastoratet.

En idé är att låta stiftet bli ett bemanningsföretag: Stiftet anställer all personal och hyr ut den till församlingarna. Omplaceringar skulle förenklas, heltider skulle vara lättare att skapa, samtidigt som församlingarnas självbestämmande är fortsatt starkt. Vi i kyrkan måste fundera på vår roll som arbetsgivare i en tid av stora förändringar och hur vi ska kunna vara goda arbetsgivare.

Felix Egegren
kyrkoherde i Värmland