Människor behöver tro på evangelium

Ludvig Lindelöf lämnar i Kyrkans Tidning nummer 49/15 en replik på min insändare om Svenska kyrkans tilltagande lagiskhet i framtoningen. Ludvig är en ödmjuk och sympatisk person. Han talar för sig själv precis som han menar att kyrkan måste göra.

Att även Hjalmar Gullberg får komma till tals kan inte reta någon. Men det jag efterfrågat i min insändare är evangelium. Ludvig Lindelöf är präst i Svenska kyrkan. Som sådan är han Guds ords tjänare och talar inte bara för sig själv. När prästen Ludvig Lindelöf talar spetsar jag öronen för att höra Kristi röst. Den rösten talar inte enbart om Kristi kropp såsom sårad utan även som uppstånden och förhärligad.

Det vi kan åstadkomma av himmelriken här på jorden har sina absoluta begränsningar, men det som Kristus har berett genom sin död och uppståndelse är av evigt värde och utan brist. I den meningen finns det faktiskt en plats ”där allt är bra”. Det finns upprättelse för var och en som fallit. Det finns evigt liv och salighet. Men informationen måste ut och uppgiften är din, Ludvig Lindelöf.

Vi har alla del i världens bortvändhet från Gud. Att enbart bekräfta den samhörigheten ingjuter inte hopp i någon. Evangeliet ligger däri att Kristus dött och uppstått för oss medan vi ännu var syndare. Detta måste sägas.

Orden som Ludvig Lindelöf med Hjalmar Gullbergs hjälp liknar vid träd sträcker sina rötter ner i en outslitlig berättelse. ”Sången som änglar i natten sjöngo för herdar en gång. Ära ske Gud i det höga, frihet från bojornas tvång.” Kanske behöver vi nya narrativ för att förstå vår kollektiva bortvändhet. Men det som bortvända människor behöver mer än något annat är omvändelse och tro på evangelium.

Gustav Natt och Dag