Malmöborna har uttryckt sin trötthet mot det ökade våldet. Det är inte bara svenskar som är drabbade utan alla som valt att leva i Sverige. Många förslag och teorier läggs fram om hur brottsligheten och den fria vapenhandeln ska bekämpas.

Men problemen kvarstår på grund av den rådande så kallade myopin, det vill säga en närsynthet som innebär att man inte ser helheten därför att man står för nära tavlan. Kriminalitet är ett problem inte bara i Malmö. Den sociala kroppen lider av ett djupt moraliskt och andligt problem. Vi kan skylla på varandra och utpeka dem som inte har gjort sitt. Vi söker efter en syndabock som vi kan lasta våra bekymmer på. Det är sällan vi orkar se verkligheten i ögat och ta vårt ansvar. Det gäller alla i vårt samhälle.

Dagens situation är inte ett nytt fenomen. Därför gäller ett gammalt budskap även i dag: synden är individuell men också kollektiv. Vi måste ångra vår synd, ändra vår mentalitet och våra handlingar, dela vårt bröd med de hungriga, sluta upp med våra fördomar, vårt hat och vår likgiltighet. Med andra ord: visa kärlek och omsorg.
Om vi är beredda att betala priset ska vi få uppleva  ett under. Vår sociala kropp kommer att helas och vi ska kunna säga: Äntligen är Gud mitt ibland oss.