Han hävdar att Helene Sturefelt i Karlskrona dragit igång en ”mär­klig debatt om islam”, bara därför att hon påtalat förföljelse och förtryck av kristna i muslimska stater och att det i vissa av dem kan vara förenat med dödsstraff att konvertera till kristendomen. Dag Tuvelius anser att hennes första debattartikel var ”svepande. Närmast aggressiv i tonen”.

Jag har på nära håll följt debatten och har svårt att förstå omdömet. Att peka på obestridliga fakta om förföljelsen – som på nytt så sent som häromdagen dokumenterades i en färsk rapport från den internationella organisationen Open Doors – vilken tar sig många skrämmande uttryck borde väl snarast vara en plikt för oss kristna. En annan rapport, också den färsk, ger vid handen att kristna kvinnor i Egypten, som tvingats gifta sig med muslimska män, blir utsatta för systematiska övergrepp. För att nu nämna bara ett par exempel.

Vi bör också komma ihåg att nästan alla muslimska stater är diktaturer, där religionen (islam) är intimt sammankopplad med den politiska makten. Att i religionens namn hota, trakassera och förfölja kristna är naturligtvis totalt förkastligt. Men skall vi kristna tiga om detta i de av såväl Kyrkans Tidning som undertecknad förordade lokala religionsdialogerna och brobygget? Det är den ena frågan till tidningens chefredaktör. En dialog förutsätter öppet och respektfullt klarspråk från båda sidor. Annars blir det monolog, som jag dessvärre personligen hört exempel på. Jag är övertygad om att man också tjänar så väl saken som alla de moderata muslimerna bäst med att vara just öppen och tydlig i kritiken: att vi kristna inte under några förhållanden accepterar förföljelse på grund av religionstillhörighet och att Svenska kyrkan med kraft skall betona demokratikravet i såväl den inhemska dialogen som när det gäller de internationella relationerna. Då blir det lättare att såväl isolera de extrema islamisterna som att försvåra Sverigedemokraternas försök att skära pipor i väljarvassen.
Den andra frågan till Kyrkans Tidnings chefredaktör är den här:
Vilka krav anser han att missionsbefallningen innebär för oss i Svenska kyrkan: ”… gör alla folk till lärjungar?”

Bengt Olof Dike
moderat kyrkomötesombud 1989–2005


SVAR DIREKT:

Svepande kritik missar målet

Självklart ska förföljelse och förtryck uppmärksammas, oavsett var det pågår och vem som är ansvarig. Men blir kritiken alltför svepande missar den målet. Oavsett om udden riktar sig mot kristna, muslimer eller andra grupper. Då riskerar kritiken i stället att bli grogrund för en växande misstänksamhet och rädsla, som oftast drabbar helt oskyldiga.
Min andra invändning gällde uppmaningen till muslimer att förklara varför de söker sig till Sverige. Varför ska just denna grupp offentligt behöva svara på detta?
I Karlskrona har debattartiklarna nu lett till en dialog och brobygge med den lokala imamen och besök i moskén, vilket vi också berättade om.

Dag Tuvelius
chefredaktör