Mikael Löwegrens krönika i Kyrkans Tidning 22/08 andas ett slags förmynderi. Om fyra personer i var sin bok vill skildra sin väg till Gud – märk väl inte en skildring om sin väg till världsförbättrare – anser jag det lite förmätet att en präst vill visa sina kunskaper och tala om en allomfattande Gud, det vill säga en Gud som också innefattar miljö-, freds- och rättvisefrågor.
Tar man inte upp den treenigheten så har man inte nått den rätta Gudstron. En omvändelse kanske inte innebär en global omvändelse utan kanske mer en inre omvändelse, eller en mikroomvändelse och inte en makro.
Jag har läst krönikan några gånger och för mig framstår den varje gång allt märkligare. Hade krönikan varit skriven av en icke troende journalist modell -68 hade jag kanske förstått den.
Sedan vill jag skilja på andlighet och Gudstro. Jag behöver inte ha en Gudstro för att känna en viss andlighet inför naturens storslagenhet.
Sedan ska en kristen människa göra gott för bland annat freden, miljön och rättvisa. Jag har en Gudstro men troligen är jag ingen kristen människa ty det syns inte vad jag eventuellt gör för miljö, fred och rättvisa. En och annan kollektpeng duger troligen inte i Mikael Löwegrens kristna värld.
Nils Ronquist
Västervik
Jag har läst krönikan några gånger och för mig framstår den varje gång allt märkligare. Hade krönikan varit skriven av en icke troende journalist modell -68 hade jag kanske förstått den.
Sedan vill jag skilja på andlighet och Gudstro. Jag behöver inte ha en Gudstro för att känna en viss andlighet inför naturens storslagenhet.
Sedan ska en kristen människa göra gott för bland annat freden, miljön och rättvisa. Jag har en Gudstro men troligen är jag ingen kristen människa ty det syns inte vad jag eventuellt gör för miljö, fred och rättvisa. En och annan kollektpeng duger troligen inte i Mikael Löwegrens kristna värld.
Nils Ronquist
Västervik
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR