Vad Jesus skulle ha sagt i ämnet vet vi inte. Men så mycket vet vi att han var jude och som sådan ingick i ett judiskt samfund och där, Stefan Edman, godtog och godtar man fortfarande inte homosexuell utlevnad. Inte hos muslimer heller. Inte hos ortodoxa och inte hos katoliker. Du slirar med orden lika mycket som Karl Gustav Hammar. Nyss satt jag och läste hans Ecce Homo och visst tar han upp historien med skökan som Jesus möter och förlåter. Men vad säger Jesus mer? Ja, Hammar är slipad, allt är ju gott. Den sista raden har han inte med. Enligt honom kunde hon fortsätta som förut. Är Hammar trovärdig som apologet? Knappast för mig.

De första kyrkofäderna varnade för sammanblandning med de mäktiga och styrande. Med all rätt. Svenska kyrkan är fortfarande lierad med det politiska samfundet, det står helt klart. Detta samfunds världsliga syn genomsyrar denna kyrka i så hög grad att det länge varit till skada. Och fortsatt är så.
  Den gudomliga synen på människans skapelse går att finna i Första Mosebok. Man och kvinna, en omnipotent kreation. Inte man och man eller kvinna och kvinna. Att börja orera om trohet och barn som inte har föräldrar håller inte i sammanhanget. Människans mål och mening som man och kvinna är en uppmålad livsfris som är menad till efterföljelse. Det är idealet. Det rätta.

Jag förstår mycket väl att det finns homosexuella människor och att de dras till det egna könet. Det är inte min sak att bestämma hur de ska leva, även om jag ser deras läggning som en tragedi. Men underligt nog har jag aldrig i de här resonemangen hört skillnaden mellan eros och agape. Faktum är, Stefan Edman, man måste inte gifta sig. Man måste som man inte leva med en kvinna och man måste inte som kvinna leva med en man. Och man måste inte alls som man leva med en annan man eller som kvinna leva med en annan kvinna.
Agape var ordet.

Henri Högberg