Jan Björklunds och regeringens korrigering av Skolverkets förslag om lika stort utrymme till alla de fem stora världsreligioner har redan diskuterats i Kyrkans Tidning. Jag skulle vilja belysa frågan ur en delvis annan synvinkel även om Bo Brander och ledarskribenten snuddade vid denna synvinkel i förra numret av tidningen.
För mig handlar det om vad kunskap är och vilken kunskap eleverna ska få med sig ut i livet. Detta är frågor som man kan diskutera hur mycket som helst men låt oss göra det på ett konkret plan.

Kunskap för mig är att ha koll på det som omger människan som mänsklig varelse, både det som finns runt omkring människan i närmiljön, i en global värld och det som finns i sinne- eller tankevärlden. Denna definition inkluderar kontakten med andra människor, det vill säga när jag möter en annan människa ska jag ha en kunskap om denna människas referensramar i geografisk, historisk, samhällelig, kulturell, språklig och religiös bemärkelse. Först då kan jag sätta mig in i den människans livssituation och bemöta och tolerera den människan på det sätt som jag själv vill bli bemött och tolererad.

Översatt till skolans kunskapsförmedling måste skolan ge eleven kunskaper i historia, geografi, språk, samhälls-, kulturella och religiösa förhållanden för att eleven ska kunna möta andra människor på ett tolerant sätt. Eftersom de allra flesta människor som svenska elever möter finns i Sverige är det naturligt att man lär sig mer om dylika förhållanden i Sverige än i andra länder, men man får naturligtvis inte försumma kunskapen om andra länder.
Likadant är det med undervisningen i religion och om religion. Man får inte försumma att undervisa om andra religioners betydelse, framför allt inte de religioner som utövas av människor som finns i Sverige, men att ge ett större utrymme åt kristendomen måste helt enkelt vara självklart, eftersom kristendomen på ett så påtagligt sätt har påverkat Sverige och den svenska kulturen.

Det måste vara en viktig kunskap att veta varför man plötsligt är ledig från skolan en fredag fram på vårkanten eller varför det finns några konstiga byggnader med torn på här och var i omgivningen eller varför mormor när hon har dött ligger i en kista som står längst fram i ett konstigt hus och det står någon gubbe eller tant i en konstig dräkt och läser något oförståe­ligt. Och många elever kommer någon gång att hamna på bröllop i kyrkan. Då kan det nog vara bra för upplevelsen att veta lite mer vad som händer och varför det händer.

Om kristendomens påverkan på vårt språk och vår litteratur ska jag inte orda ytterligare. Det har redan gjorts i dessa spalter. Men jag vill bara lägga till att Bibelns påverkan på svenska språket är ännu mycket större än vad som har antytts i andra debattartiklar, och kristendomens och Bibelns påverkan på både svensk och utländsk konst och litteratur är så enorm så det skulle ta ett oerhört stort utrymme att gå igenom det. Praktiskt taget alla stora författare är mer eller mindre påverkade av Bibeln och kristendomen. Utan kunskap om kristendom blir mycket av den klassiska svenska litteraturen oförståelig.
Och så till sist: Efter valet tv-intervjuades en vilsekommen nyvald ledamot från Sverigedemokraterna i en svensk kommun. Han fick frågan vad SD hade på sitt program. Han svarade lite svävande att man ville slå vakt om julen och midsommar.

Med bättre kunskaper i kristendom och kristendomens koppling till och betydelse för svensk kultur och tradition så hade han förstått att julen inte är en svensk tradition (möjligen med undantag för att se på en tecknad amerikansk film på julaftons eftermiddag och inmundigandet av vissa matprodukter).
Och med bättre kunskaper om kristendom så hade han säkerligen också kunnat tolerera de människor som kommer till Sverige med andra trosriktningar som han också hade fått lära sig om i skolan.

Gerhard Sager
gymnasielärare i svenska
och andra språk, Skepplanda