Precis hemkommen från Puerto de la Cruz på Teneriffa vill jag intyga den frustration som råder i församlingen där. Från centralt håll har man fattat beslut om att församlingen ska tillhöra Los Cristianos som ligger en och en halv timmes resa i den södra delen av ön.
Gudstjänsterna firas varje söndag i San Franciscokyrkan, där man hyr in sig. I församlingshemmet samlas man varje tisdag till öppet hus. Det har varit bra föredrag med 40–50 besökare. Gudstjänsterna samlar 20–25 besökare. Primus motor har de senaste åren varit Bengt och Marianne Bergius.
Församlingen har tidigare har velat yttra sig om de prästpar, som blivit placerade i församlingen. Men fått nobben från centralt håll. Nu tar man till storsläggan.
För ett par år sedan besöktes församlingen av biskopen och man diskuterade då en tillbyggnad av prästgården.
I höstas fick vi läsa i Kyrkans Tidning att många församlingar kommer att drabbas av neddragningar, bland annat Puerto de la Cruz.
Man slås onekligen av tanken: Hur stor är beredskapen inför en lågkonjunktur? Det är allmänt känt att kyrkan har två års fördröjning i förhållande till kommunerna, som precis har haft sina stålbad. Vi har alla inom kyrkans värld varit förberedda på 2011 och 2012.
Nu säger Anders Bergkvist i nummer 12/11 av Kyrkans Tidning att människor i utlandet är viktigare än lokaler. Det är väl i och för sig logiskt, men varför dra in prästparet? Inkomsten vid försäljning av församlingshemmet hade lätt täckt upp de underskott som uppstår de närmaste åren.
Vad har man gjort de här två åren? Har man sökt volontärer? Röster har hörts att i besvikelse lämna Svenska kyrkan.
Här behövs svängrum inte svångrem!
Församlingen upphör den 31 mars – trist!
Sonny Olsson
LÄGG TILL NY KOMMENTAR