Och här har nog hållits många ”korrekta” andakter där garanterat barnen inte ska få höra namnet Jesus, ej heller delta i något som helst bedjande. Själv hörde jag en version som handlade om att vara snäll och att tänka på andra i juletid, nog så tilltalande åsikter men som vi egentligen inte behöver en ganska högavlönad präst för att säga, varför inte ordföranden i Röda Korset?

Jag undrar var bekännarmodet finns i dagens svenska kyrka? Och varför vi är så förtvivlat rädda för att låta evangeliet bli just den stötesten det är. Ska kyrkan vika undan så lätt som här i vårt land för litet gnöl från Skolverket? Måste det vara kyrkans mål i alla situationer att undvika konflikt? Skulle den attityden vara den rätta skulle den ryska kyrkan vara död. Likaså den tyska protestantiska kyrkan och den ugandiska anglikanska kyrkan bara för att nämna några. Alla de kyrkorna har vågat stå upp mot betydligt värre makter än Skolverket... Idi Amin till exempel. Ta konflikten, låt det blåsa! Låt stormen bryta loss, vad kan hända? Vi har ju namnet Jesus och det är starkare än alla andemakter

Bo Gunnar Åkesson
Hyltebruk