För ett antal år sedan arbetade jag som präst i Jordbro, en förort till Stockholm. En dag ringde jag på hos alla som bodde i fyra höghus nära kyrkan. Där dörrarna öppnades talade jag om att jag var präst i området. Jag ville bjuda in till våra gudstjänster. Jag ville också veta om det fanns några speciella önskemål beträffande gudstjänsterna och kyrkans verksamhet. Alla var positiva till besöket. Många ville bjuda på kaffe.
  Veckan därpå berättade jag för mina kolleger om de många positiva mottagandena. En kollega, Henrik Hammar, blev inspirerad att göra samma sak i Brandbergen. När första dörren öppnades i första höghuset presenterade Henrik sig som präst i området. Kvinnan som öppnade dörren svarade: ”Jag, min man och våra barn tillhör Svenska kyrkan!” Sedan smällde hon igen dörren. Denna berättelse är både rolig och skrämmande. Skrämmande därför att kvinnan självklart inte kopplade ihop Svenska kyrkan med mission eller evangelisation. Mormonerna, Jehovas vittnen, Hare Krishna, Scientologi men inte sin egen kyrka. Hon hade rätt.

Finns det någon mission? Vet man över huvud taget vad det är? På papperet finns det förstås. Det står klart och tydligt i kyrko­ordningen att kyrkan vilar på fyra pelare: gudstjänst, undervisning, diakoni och mission. Men var finns missionen? På Kyrkans hus i Uppsala finns det hur många som helst som arbetar med de tre första områdena men inte en enda på mission. Det har förklarats för mig att mission ska ingå i de andra tre områdena. Detta är endast fromt önsketänkande. Jag ringde Anders Björnberg på gudstjänst-sidan och han berättade att evangelisation inte ingår i arbetet beträffande gudstjänstutveckling.
   Jag ser få tecken på att mission tas på allvar inom de andra områdena. På konfirmandsidan talar man i stället ständigt och jämt om att konfirmandundervisning är dopundervisning. Vad man vinner på det har jag inte begripit. Konfirmandarbetet är mission och ofta kyrkans enda missionskontakt med sina medlemmar. Det finns förstås församlingar och eldsjälar i kyrkan som arbetar med mission lokalt. Det behövs i Kyrkans hus. Man behöver inspiration, vägledning, idéer, material, forskning och seminarier.

Att mission eller evangelisation inte har någon självklar, central plats har sin historiska förklaring. Praktiskt taget alla människor i Sverige har tillhört Svenska kyrkan. Var fanns missionsfältet då? Själva folkkyrkoidén är ett slags förnekelse av mission. Alla ska få vara med. Alla är välkomna. Men till vad då? Mission behövs. Och det är bråttom.
Varje år passerar otaliga människor vår kyrka som tillfälliga besökare. De har varit i kyrkan på förrättningar, konserter, skolavslutningar eller som turister. De allra flesta passerar bokborden. Men vad finns det på bokborden för dem? Vilka titlar fångar blicken på en sökare? Vilka titlar har en negativ effekt? Vet vi det? Tänker vi över huvud taget på det? Var finns undersökningar och forskningen? Var finns viljan att missionera på detta sätt ? Själv har jag under åren försökt att skriva för denna målgrupp med titlar som Till folk som smygtror och Jag är inte religiös ... men. Intresset för sådana titlar på bokborden är så gott som obefintligt. Detta bekräftar Verbum också. Vilka hänsyn tas till evangelisation när man skickar ut församlingsbladen? Har man en medveten strategi? Funderar man över missionen över huvud taget? Hur många församlingar har närradio?

I församlingen där jag bor, Västerhaninge, når närradioprogram många människor som inte kan, vill eller hinner gå på gudstjänsterna. Vem driver idén med närradio på Kyrkans hus? Vem samlar idéer, ger vägledning, testar olika programutbud? Var finns resurserna? Kyrkan har en utmärkt och omfattande körverksamhet. Men evangelisation bland körmedlemmar, finns det? Hur ska den utformas? Vad är det man inte ska göra? Vem hjälper körmedlemmar fatta orden som de sjunger? Mission bland förtroendevalda? Här finns ett omfattande och viktigt område. Hur gör man? Finns det några svar i Kyrkans hus?

Jag nämnde i början av den här artikeln om mina påringningar hos församlingsborna. Jag rekommenderar det. Man får ofta höra:” Vad roligt att vår egen kyrka ringer på!” Men hur gör man? Vilken tid är bäst? Hur ska man vara klädd ? Vilken typ av information ska man dela ut? Var finns forskningen? Var finns vägledningen? Vem samlar idéer och erfarenheter för att föra dem vidare?

David F Olson
Stockholm