Det borde då vara en självklar journalistisk uppgift att göra ordentliga undersökningar, ställa relevanta frågor och öppna för en seriös diskussion utifrån olika synsätt.
Det har Kyrkans Tidning inte gjort. I stället har man entusiastiskt utropat ”modigt!” – visserligen kanske tekniskt formellt inte alldeles lämpligt, men fantastiskt positivt och framåtsyftande ändå. Inget utrymme för debatt har lämnats i papperstidningen.

Här är några frågor som borde ställts: Hur har kyrkorådet hanterat frågan? Var beslutet enhälligt? Majoriteten är ju S, röstade även de moderata ledamöterna för? Har biskop Eva Brunne formellt godkänt beslutet? När kontaktades i så fall biskopen? Hur motiverar hon sitt ställningstagande? Är det ett prejudikat? Bör andra stift ta efter?
Bör kyrkan aktivt fundera över att avlöna inte bara imamer utan även ortodoxa präster eller buddistmunkar, eller ekonomiskt stödja katolska kyrkan, om det anses gynna mångkulturell integration?
Hur ska kyrkans minskande ekonomiska ramar bäst användas? Är det dags att radikalt ändra vår syn på vad det innebär att vara kristen kyrka?

En annan viktig fråga, som jag inte kommer ifrån när jag funderar över hur detta beslut kan ha kommit till, är om det är ett uttryck för den nya socialdemokratiska kyrkopolitiken. Broderskapsrörelsen är ju inte längre en förening inom S för kristna, utan för kristna och muslimer (formellt för ”troende”, men det politiska intresset inom S för buddister, sikher och andra religioner är väl närmast noll).
Enligt den nya politiken behöver ju inte heller S-muslimer stödja ens de grundlagsfästa kraven på icke-diskriminering av homosexuella. Det Wejderudska budskapet till en ung homosexuell muslim blir i klartext, när fraserna rensats bort, ”sorry, vi kan tyvärr inte stödja dig i nuläget, homosexuella muslimer i Sverige får vänta några generationer till ...”.

Vad innebär det för integrationen att ha två olika normsystem, ett för muslimer och ett annat för icke-muslimer?
Jag ser fram emot en bred och fördjupad diskussion i Kyrkans Tidning.

Nils Olof Ericsson
kyrkopolitiskt aktiv
för Öppen kyrka i Göteborg