För många människor, dessvärre tydligen främst för yngre, verkar det väsentligen saknas förståelse för att det egna beteendet och den egna utstyrseln kan uppfattas av andra på ett annat sätt än av en själv. Att andra människor uppfattar ens klädsel, eller andra acessoarer, som ett tecken på nonchalans eller arrogans verkar fullständigt obegripligt för somliga. ”Varför måste man bry sig om vad andra tycker?” borde vara den grundläggande frågan.

Jag saknar teologisk kompetens att ha någon åsikt om det blottade manshuvudet som salighetsfråga. Dock kan jag konstatera att det sedan mycket lång tid tillbaka är brukligt att männen tar av sig på huvudet när de går in i kyrkan.
Uppenbarligen upplever många att det är något som stör stämningen i kyrkorummet när det bruket ignoreras, och kepsbäraren kan uppfattas som självupptagen och
ignorant. Att personen inte uppfattar sig själv som självupptagen eller ignorant spelar ingen roll, återigen handlar det om hur man uppfattas av andra.
Om man vill visa hänsyn till sin nästa tar man av kepsen, även om man inte själv ser det nödvändiga i det. Hur svårt kan det vara? Detta gäller alltså inte bara kepsar utan annan klädsel som flertalet andra förmodligen reagerar på inklusive brist på klädsel där sådan borde ha funnits.

Skribenterna gör också en jämförelse med att andra religioner har krav på oss då vi besöker deras religiösa rum, och tillägger att detta ”är ju inget skäl för att vi ska upprätthålla detta hos oss, eller?” Kanske inte, men vänd på det: Om vi tycker att det är oproblematiskt att ta av oss skorna när vi går in i en moské (enbart därför att andra vill det) hur kan det då vara så svårt att ta av sig kepsen när man går in i en kyrka (enbart därför att andra vill det)?

Per Krook
Haninge