I Frankrike är kyrkan sedan 1905 skild från staten, och de franska bröllop som jag varit med om har först skett hos borgmästaren, och sedan välsignelse i kyrkan. Senast i Vezelay, i en pilgrimskatedral från 1100-talet, där det var en ekumenisk välsignelse. Bruden kom från en katolsk familj och brudgummen tillhörde hugenotterna i Dieulefit, Drôme. Inte kände de sig lurade. Snarare tvärt om, så hade man inte kunnat genomför högtiden om vigselrätten hade legat hos kyrkorna. Utan man hade tvingats till enbart borgerlig registrering utan kyrklig välsignelse.  Katolikerna kan inte tänka sig att dela äktenskaps-vigsel med en protestantisk företrädare och speciellt om denna är en kvinna. Katolska kyrkan ser äktenskapet som ett sakrament men det gör inte vi.

Jag tror inte heller de övriga paren som i Frankrike gifter sig på samma sätt känner sig lurade!

Tror någon fullt och allvarligt att alla tyska par som gifter sig borgerligt med påföljande välsignelse, känner sig lurade?

Att hänvisa till USA, kan låta sig göras, men Svenska kyrkans kultursfär ligger först och främst inom det europeiska. Främst genom vår reformator Martin Luther, som också uttryckt att äktenskapet är en världslig, borgerlig, angelägenhet. På  Martin Luthers tid fanns dock en brist på utbildade jurister i Tyskland och den borgerliga kommunen som skulle ta hand om registreringen kunde inte genomföra uppgiften.

Hur en borgerlig  vigsel, registrering, för alla former av religiös och sexuell läggning, med efterföljande välsignelse, av såväl homo- och
hetero- sexuella i exempelvis Svenska kyrkan (för tillhöriga) skulle kunna te sig diskriminerande, det kan jag inte förstå.

Storleken på festen är överhuvud taget inte kopplat till formen av vigsel. Som student i Lund var jag vittne vid en borgerlig vigsel för en av mina bästa vänner. Efteråt följde ett skånskt gille.

I en mångkulturell och mångreligiösa värld, kan inget annat te sig naturligare än att staten sköter registreringen av samlevnadsformen och att de religiösa samfunden får sköta sin del. I alla stater har detta också varit ett sätt att ordna för att barnen har en social bas att stå på.

Det är märkligt att RFSU alltid angriper Svenska kyrkan, när man försöker ordna det på så sätt som exempelvis de nio biskoparna föreslår. Aldrig går de ut och angriper islam, judendomen, katolikerna eller de ortodoxa. Några av våra invandrargrupper är till antalet utövare fler än de en del "svenska" kyrkor/samfund.

Jag tycker de nio biskoparna har skrivit ett fantastisk inlägg som jag stöder fullt ut.

Kyrkans Tidning borde lägga upp två sidor där vi kan "rösta" ge stöd till den linje vi stöder. Detta trots risk för att RFSU eller någon annan grupp kan manipulerar resultatet genom aggressiva kampanjer.


Torbjörn Bjerhagen