Precis som Tommy Svensson skrev i senaste numret av Kyrkans tidning, nummer 11/11, att det är obegripligt, chockartat och att man med stor bestörtning läser att Svenska kyrkan i Fuengirola skall läggas ned.
Jag undrar också hur nämnden tänker? Förstår ni egentligen vilken stor betydelse den har haft och har för många Spaniensvenskar. Kyrkan är vårt andra hem!
Undertecknad har bott på Solkusten i 8 år mellan åren 1997 - 2006. Kyrkan blomstrade under dessa år. Varje dag var ett måste med ett litet förmiddagsbesök i kyrkan. Där fick vi träffa andra svenskar och det var julafton varje dag att kunna läsa svenska tidningar där.
Alltid nybakade kanelbullar, våfflor på tisdagar, ibland gräddade husmor upp till 150 st. soppluncherna på fredagarna var välbesökta med i regel alltid över 100 portioner. Vår och jul basarerna arbetade många frivilligt med och vi hade trevligt.
Vi alla som bodde därnere upplevde ibland också sorg och då fanns kyrkan där för en. Vilken trygghet detta var. Alla dessa hembesök när den sjuke inte själv kunde ta sig till kyrkan. De sista två veckorna innan Bosse präst och husmor Karin skulle åka hem då deras period var slut och de hade mycket att göra, av förklarliga skäl, kom de ändå ut till mig och min sjuke make i Calahonda 3 gånger och satt och talade med honom trots att han inte kunde svara dem då han hade mist talförmågan något år tidigare.
Att se hur hans ögon lyste när de kom och han lyssnade noga på deras samtal med honom. Det var precis vad han och jag behövde och han kunde somna in lugnt strax därefter.
Att få fira midsommar i kyrkan med den berömde nubbesalladen, dans kring majstången, att få åka på Långfredagen till en liten spansk by för att se påsk spelen där, Mandelträdsgudstjänsterna med picknick, konfirmationsdags för härliga ungdomar, advent, Lucia och julmässa med därefter knytkalas på julafton, julotta och att fira in det nya året.
Visserligen fanns och finns det andra svenska föreningar där men alla kanske inte känner för deras utbud.
Våra härliga gudstjänster med engagerade präster med djupa budskap till oss och våra kantorer och husmödrar med sina vackra sånger i gudstjänsten. Vår kaffestund efter på söndagarna var populära.
Nämnden har förmodligen ingen aning om den diakoni som utförts under alla år. Olyckssyskon fanns det alltid några på gång. Var skall de bli av nu för det kommer alltid nya svenskar som behöver hjälp när de kanske ligger ute, missbrukar, ja listan av anledningar kan bli hur lång som helst!
Att då ha personal som verkligen brinner för kärleksbudskapet och att hjälpa de svaga. Vilken tid och kraft de la ner på dessa olyckliga svenskar. Där fanns ingen 40 timmars vecka.
Personalen slet med ekonomin och allt som skulle betalas med kyrkans inkomster ifrån café, kollekt, gåvor, skaffa priser till lotterierna på basarerna samt inte att förglömma de tusentals Lussekatter som skulle bakas varje år samt att koka all den glögg som skulle både serveras och säljas vid dessa tillfällen.
Att nu säga att församlingen måste ta mer ansvar för ekonomin nu är så skamligt mot personalen och alla frivilliga som lagt ner mycket arbete på detta.
Jag har ingen aning om hur kyrkoförsamlingen med de anställda som finns nu fungerar utan jag talar om de engagerade präster med personal som jag träffat under mina år i Spanien 1997-2006. Jag kan nog inte tänka mig att arbetet nu har blivit mindre.
Tommy Svensson skrev om de 200 svenska elever på Svenska skolan i Fuengirola men det finns omkring 5000 svenska ungdomar som läser spanska varje år i Malaga. De stannar ett år och sedan kommer nya. Många föräldrar till dessa ungdomar kände trygghet att kunna kontakta kyrkan om ungdomarna inte hörde av sig hem.
Alla de barngrupper som träffas varje vecka i kyrkan, där svenska och spanska föräldrar kan träffas och utbyta tankar och råd framförallt för nyinflyttade. Var skall de träffas!
Tänk om i nämnden! Förstår att ni i nämnden har sparbeting men tala om för Svenska kyrkan att SKUT behövs i allra högsta grad.
Svenska kyrkan får spara på annat sätt. Det skall väl inte läggas på Skut att Svenska kyrkan köpt ut flera anställda till fantasibelopp. Det måste finnas något annat för Svenska kyrkan att lägga dessa förluster på än Skut.
Ingrid Lunderquist
f.d. ordf. kyrkostyrelsen i Fuengirola
f.d. kyrkvärd i Fuengirola
ers. kyrkofullmäktige Malmö
Undertecknad har bott på Solkusten i 8 år mellan åren 1997 - 2006. Kyrkan blomstrade under dessa år. Varje dag var ett måste med ett litet förmiddagsbesök i kyrkan. Där fick vi träffa andra svenskar och det var julafton varje dag att kunna läsa svenska tidningar där.
Alltid nybakade kanelbullar, våfflor på tisdagar, ibland gräddade husmor upp till 150 st. soppluncherna på fredagarna var välbesökta med i regel alltid över 100 portioner. Vår och jul basarerna arbetade många frivilligt med och vi hade trevligt.
Vi alla som bodde därnere upplevde ibland också sorg och då fanns kyrkan där för en. Vilken trygghet detta var. Alla dessa hembesök när den sjuke inte själv kunde ta sig till kyrkan. De sista två veckorna innan Bosse präst och husmor Karin skulle åka hem då deras period var slut och de hade mycket att göra, av förklarliga skäl, kom de ändå ut till mig och min sjuke make i Calahonda 3 gånger och satt och talade med honom trots att han inte kunde svara dem då han hade mist talförmågan något år tidigare.
Att se hur hans ögon lyste när de kom och han lyssnade noga på deras samtal med honom. Det var precis vad han och jag behövde och han kunde somna in lugnt strax därefter.
Att få fira midsommar i kyrkan med den berömde nubbesalladen, dans kring majstången, att få åka på Långfredagen till en liten spansk by för att se påsk spelen där, Mandelträdsgudstjänsterna med picknick, konfirmationsdags för härliga ungdomar, advent, Lucia och julmässa med därefter knytkalas på julafton, julotta och att fira in det nya året.
Visserligen fanns och finns det andra svenska föreningar där men alla kanske inte känner för deras utbud.
Våra härliga gudstjänster med engagerade präster med djupa budskap till oss och våra kantorer och husmödrar med sina vackra sånger i gudstjänsten. Vår kaffestund efter på söndagarna var populära.
Nämnden har förmodligen ingen aning om den diakoni som utförts under alla år. Olyckssyskon fanns det alltid några på gång. Var skall de bli av nu för det kommer alltid nya svenskar som behöver hjälp när de kanske ligger ute, missbrukar, ja listan av anledningar kan bli hur lång som helst!
Att då ha personal som verkligen brinner för kärleksbudskapet och att hjälpa de svaga. Vilken tid och kraft de la ner på dessa olyckliga svenskar. Där fanns ingen 40 timmars vecka.
Personalen slet med ekonomin och allt som skulle betalas med kyrkans inkomster ifrån café, kollekt, gåvor, skaffa priser till lotterierna på basarerna samt inte att förglömma de tusentals Lussekatter som skulle bakas varje år samt att koka all den glögg som skulle både serveras och säljas vid dessa tillfällen.
Att nu säga att församlingen måste ta mer ansvar för ekonomin nu är så skamligt mot personalen och alla frivilliga som lagt ner mycket arbete på detta.
Jag har ingen aning om hur kyrkoförsamlingen med de anställda som finns nu fungerar utan jag talar om de engagerade präster med personal som jag träffat under mina år i Spanien 1997-2006. Jag kan nog inte tänka mig att arbetet nu har blivit mindre.
Tommy Svensson skrev om de 200 svenska elever på Svenska skolan i Fuengirola men det finns omkring 5000 svenska ungdomar som läser spanska varje år i Malaga. De stannar ett år och sedan kommer nya. Många föräldrar till dessa ungdomar kände trygghet att kunna kontakta kyrkan om ungdomarna inte hörde av sig hem.
Alla de barngrupper som träffas varje vecka i kyrkan, där svenska och spanska föräldrar kan träffas och utbyta tankar och råd framförallt för nyinflyttade. Var skall de träffas!
Tänk om i nämnden! Förstår att ni i nämnden har sparbeting men tala om för Svenska kyrkan att SKUT behövs i allra högsta grad.
Svenska kyrkan får spara på annat sätt. Det skall väl inte läggas på Skut att Svenska kyrkan köpt ut flera anställda till fantasibelopp. Det måste finnas något annat för Svenska kyrkan att lägga dessa förluster på än Skut.
Ingrid Lunderquist
f.d. ordf. kyrkostyrelsen i Fuengirola
f.d. kyrkvärd i Fuengirola
ers. kyrkofullmäktige Malmö
Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.
,
LÄGG TILL NY KOMMENTAR